Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 1

DRED.) EN BERÄTTELSE AF HARRIET BEECHER STOWE. Senare Delen. Anne, hvarföre i himlens namn blir du aldrig kär i någon?, sade Nina. Det måtte blifvit någon ingrediens utlemnad, då min karakter blandades till, svarade Anne skrattande, ty jag har aldrig haft någon särdeles förkärlek för skapelsens herrar. De gå så der tämligen an, ända till dess de blifva tillbedjare; men då äro de rent af odrägliga. Tama lejon, ser du, har jag aldrig kunnat fördraga. Jag kan hvarken få pappa eller Edvard till man, och de hafva skämt bort mig, så jag finner alla andra vara ett intet. Dessutom är jag lycklig: och hvarföre skulle jag då ändra mitt öde? Skall det aldrig kunna finnas en qvinna som ör sig sjelf nog? Men, Nina, — jag är ledgen att våra företag här väcka ond blod hos grannarne.n För min del, sade Nina, skul!e jag fortfara som jag börjat. Jag har märkt stt menniskorna alltid göra sitt bästa aw afråda en person, som börjat något ovanligt företag ; men då de ge, att ban ej låter hindra sig, gifva de med sig och gå slutligen öfver på ans sida; och det tror jag kommer att bli händelsen med er också.n Gud gifve detl sade Anne. Men så! der kommer Dulcimer uppför alln med postväskan. Sannerligen, Nina, jag tror du uppskattar hälften af min förträfflighet, då du () Se Aftonbladet n:r 4—26, 28—43, 45 och 46.