Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 1

ste hafva någon annan, som bär bort de vissnade blommorna och tvättar de orena vaserna, men sjelf vill jag för hvar dag plocka och ordna de friska rosorna. Om jag vore med i någon slags association, skulle jag taga det på min partage. Jag skulle ordna alla blommor inom samfundet, men mot särskildt vilkor, att jag inte skulle ha något med deras borttagande att göra. Det är mig i sanning en gåtan, sade Anne; hvilken böjelse allt har för att dragas nedåt — huru allt så till sägandes graviterar tillbaka till oordning. Så anser jag till exempel en renlig, behaglig och smakfull bostad — och kanske ännu mera, ett väl anordnadt bord — för ett riktigt mästerverk af konst. Och huru mycket har man dock ej att strida emot, när man tar ihop med något dylikt — flugor, kackelackor, myror, muskiter! Och huru det tycks vara alla menskliga varelsers öde sedan att ständigt nöta ut och bringa i oordning och förderfva allt omkring sig. Jan, sade Nina, denna tanke kom ovilkorligen för mig, då vi besökte negrernas campmeeting. Första dagen var jag helt förtjust. Allting var så friskt, såsvalt, så daggbeströdt och herrligt; men då nästa dag gått till ända, hade de kastat äggskal, ärtskidor och melonskal och allt möjligt skräp rundt omkring tälten, så det var riktigt vämjeligt att se.n Hur vedervärGigt! sade Anne. Ser du, jag är af det slaget, återtog Nina, som tycker fasligt mycket om ordning, men inte vill ha något besvär derför sjelf. Min premierminister tant Katy är, tack vare min mor, en förträfflig ordningsmenniska, och jag uppmuntrar henne af all min förmåga, så att verkligen alla vrår i huset äro i den vackraste ordning. Men deremot skulle jag nödgas skapa om mig sjelf från topp till tä, förr än jag kunde göra som tant Nesbit! Har du nån