SJETTE KAPITLET. Trubaduren. Omkring klockan fem på aftonen roade sig Nina och Anne med att ordna ett Jlitet smakfullt tebord ute på verandan, Nina hade plockat en hop stora eklöf, hvilka hon hade en särdeles talang för att samanfläta i långa guirlander, och med dessa bekransade hon det lilla sällskapliga runda bordet, sedan det först blifvit draperadt med hvitt linne, medan Anne var sysselsatt att pryda frukttalrikarne med stora glatta vindrufsblad. pLettice blir väl förbluffad i aftou, sade Anne och såg upp småleende mot en nätt klädd brun molatvflicka, som stod och såg på med ett par stora glänsande ögon. Vi ha tagit hennes sysslor ifrån henne.n Åb, Lettice måste låta mig visa min skicklighet, sade Nina. sDet finnes somliga hushållsgöromål, för hvilka jag bar en verklig fallenhet. Om jag hade lefvat i — hvad heter det nu igen — hm — det der landet, som de brukade beskrifva för mig förr i verlden — Arkadien — då skulle jag varit en ypperlig busmor, ty ingenting gör jag så lätt och gerna som flätar kransar och binder buketter. Jag har en medfödd böjelse för pryd