Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 1

besinnar att jag plägade få alla de bref, som nu med hvarje post hagla öfver dig., I detta ögonblick kom Dulcimer framridande till verandan och lemnade Anne postväskan. Hvilket kuriöst namn ni gifvit honomo, sade Nina, och hvad han tycks vara för en komisk personage. Han har ett sätt att kråma och yfva sig, som påminner om en kräka.n Åh, Dulcimer tillhör ej vår regeringo, sade Anne. Han var premierminister och förste favorit under föregående regenten — en slags privilegierad hofnarr — och ännu i denna stund kan han knappast göra något annat än sjunga och dansa, och derföre har min bror, som gerna lemnar hvar och en så stor frihet som möjligt, blott uppdragit honom sådana lätta och muntrande göromål, som bäst öfverensstämma med hans ostadiga natur. Men — se dero, tillade hon och kastade ett bref till Nina, i det hon på samma gång bröt ett till sig sjelf. Ah! jag kunde nästan tro det! Edvard har några embetsåligganden som inom kort föra honom hit. Sög nu om man nänsin sett några bättre afpassade embetsåligganden? Vi kunna vänta honom redan iafton. Nu blir det väl en glädje och en uppståndelse, på plantagen! Huru nu, Dulcimer, jag trodde du gått din väg, tillade hon, i det hon såg upp och fann denna högvigtiga person ännu dröjande i skuggan af ett tulpanträd nära verandan. sUrsäkta, miss Anne — kommer massa Clayton hem i qväll? Ja, Dulcimer; gå derföre och sprid ut nyheten, ty det är bara det du vill, det vet Jag nog.n Och Dulcimer behöfde ej någon vidare upp