Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 2

af något slags enkeltblått tyg med hvita mössor och förkläden. De marscherade in efter melodien af en af dessa markerade, tytmiska tonskäpelser, som karakterisera negermusiken, och rörande sig i den fullkomligaste takt till sången, intogn de älla sina platser, hvilka voro ordnade efter hvars ocH ens ålder och längd. Då de satt sig, klappade Anne efter ett ögon: blicks uppehåll i händernå, då hela skölan började en morgonhymn, satt för fyra stämmor, och hvilken sjöngs så vackert, att mr Bradshaw stod der helt öfverväldigad med tårar i ögonen. Anne nickade åt Nina och kastade på honom en blick sf tillfredss:ällelse. Derefter företogs en hastig mönstring med klasserna. Der lästes, stafvades och skrefs på svarta taflor, hvarefter de mindre afskildes i tvenne afdelningar itvenne närgränsande rum, under uppsyn af några af de äldre flickorna. Anne gick omkring ordnande och ledande det bela; och Nina, som för första gången var vittne till detta uppträde, kunde ej undertrycka ett utrop af liflig beundran. Lärjungarne voro tydligen lifvade genom de främmåndes närvaro och ifriga att göra skolan och lärarinnan heder, och de tvenne timmarne förgingo bastigt. Anne förevisade för mr Bradshaw några prof på hennes lärjungars skicklighet iskrifning, kartritning och till och med kopierande af smärre litografierade kort, hvilka innehöllo en följd af enkla möodölliitningar. Mr Bradshaw tycktes betagen af förvåning. : På min ära är icke detta märkvärdigt, miss Annel sade Han: Nicär en riktig liten hexa — ni åstadkommer ordentliga underverk! Ni måste hafva fått tag uti Arons staf igen! Min bästa miss, ni löper fara att blifva bränd såsom itroliqvinnal, Ganska få, mr Bradshaw, ana huru mycket skönt och godt som ligger fördoldt hos