Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 1

ända derhän att lära dem läsa och skrifva, miss Anner, sade han och sänkte rösten, då fruktar jag att ni aldrig besinnat hvilket vådligt vapen ni gifvit dem i händer. Denna farliga kunskap skall sprida sig till andra plantager; qvicka negrer skola snappa upp den; ty just de, hvilka äro allra farligast, skola lättast af alla koroma i besittning af den förbjudna kunskspen.n Nå, om de också det gjorde? sade Anne. Huru, min bästa miss Anne, sade han, åter sänkande rösten, inser ni ej hvilken lättnad det skulle bereda dem vid möjliga sammansvärjningar och insurrektioner? Ser ni, miss Anne, jag läste en gång en historia om .en man som fått ett korkben af så underbart förtröfflig mekanik, att! det gick af sig sjelft; men, när han spände det på sig, kunde han ej stanna det, utan det gick och gick och gick honom slutligen till döds — rent af! gick med honom öfver berg och dal, backe upp. och backe ned, till dess den stackars karlen slutligen nedsjönk alldeles maktlös och gaf upp andan; och då sprang det ännu med hans. lik, och troligen springer det innu i dag omkring med skelettet. Vid densa punkt af berättelsen öfverväldigades mr Bradshaw så af det löjliga i denna id, att han kastade sig tillbaka i stolen och skrattade med full hals, i det han torkade sitt, svettiga ansigte med en hvit kammarduksnäsduk. Det är verkligen en mycket lustig historia. Mr Bradshaw, sade Anne, men ni måste föråta att jag ej inser sambandet emellan den och våra företag här. Huru, icke inse detta ! utropade den gode nannen, Ni börjar med att lära era negrer äsa och skrifva och mera sådant, och följden lir att de få ögonen öppna, börja se sig omstring och begynna tänka; och de skola bilda