Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 1

Men tillåt mig att presentera er för miss Gordon. Miss Gordon, er ödmjukaste tjenaren, sade mr Bradshaw och bugade sig artigt, Ni kommer just lagom, mr Bradshaw, sade Anne, sty jag är säker ni ej hunnit få någon frukost innan ni for hemifrån ; sitt derföre ned och hjelp oss med vår., Jag tackar er, miss Anne, sade mr Bradshaw; anbudet är alltför frestande. för att kunna afslås.... Och snart hade han sjelf tredje, slagit sig ned vid det lilla bordet och gjorde sitt bästa att hålla målron vid makt. Nå väl, miss Anne, huru fortgå era planer — all er välgörenhet och era många omsorger? Jag hoppas ni ej blifvit alldeles uttröttad af alla era englaföretag ? Alldeles icke, mr Bradshaw; ser jag så ut?. Visst icke; men denna energi måste på det högsta förvåna 0ss alla. Ninas klara blick märkte genast hos mr Bradshaw denna egna nervösa oro, som utmärker den, hvilken; åtagit sig ett angeläget uppdrag, men finner sig hindrad af en tredje persons, pväntade närvaro. Efter frukosten lemnade; hon derföre verandan med ett utrop att hon glömt sin virknål uppe hos sig, och afslog Annes anbud att skicka en tjenare efter den, med en försäkran att ingen annan än hon gjelf kunde hitta den, Å Mr Bradshaw hade sedan många år tillbaka varit en god vän till familjen och stod nästan på en slägtinges förtroliga fot med ånne, hvilket siledes tillät honom att tala med henne i all sköns frihet och uppriktighet. I saxoma ögonblick som dörren tillslöts efter Nina drog han derföre sin stol närmare Annes och antog den omisskönliga minen afen man, som siår i begrepp att göra något förtroligt meddelande, 5 : Saken ör den, min bästa miss Clayton,