Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 1

dande .mot lagen att göra det; men en orättvis lag bekämpas stundom genom dylika öfverträdelser, och vi tänkte vi skulle försöka hvad vi i vår lilla mån kunde göra. Man har klagat på våra tjenare, emedan de ej hafva denna krypande underdånighet i sitt väsende som vanligen utmärker slafven, utan se ut, tala och handla, som om: de hade aktning för sig sjelfva och hvarandra... Jag fruktar nog ibland att vi skola få bekymmer, men hoppas dock i det hela det bästa Hvad är Claytons mening, att slutet skall bli af allt detta? frågade Nina. Jag tror Edvard hoppas, att våra slafvar skola blifya frigjorda en dag, just som de lifegne blefvo det i England. Jag måste dock tillstå att mig förefaller det bra hopplöst; men han påstår att enda sättet är, att någon visar mod att börja och föregår med ett exempel af hvad som bör göras, och han hoppas att i sinom tid exemplet skall blifva följdt., Jag skulle hålla med honom om blott alla husbönder vore l:ka honom, men deri ligger mitt -tvifvel. Jag är säker att deras antal, som skulle följa ett dylikt exempel, är ytterst inskränkt. Men hvem kommer här? Min själ är det icke min gamle beundrare, ror Bradshaw I I det Anne sade detta, närmade sig. från den stora vägen, som gick förbi framsidan af huset, en medelålders gentlemanlik here till häst. Han bar i ene handen en stor bukett af rosor i olika färger, ch sedan ban afstigit och lemnat sin häst åt en tjenare som följde honom, kom han uppför trappstegen, som ledde till verandan, och räckte Anne buketten med en bugning. Se der, sade han, förstlingarne af mina rosor i trädgården, som jag anlagt på Rusedale. s Så vackra! sade Anne, emottagande dem.