Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 2

tillhörde dön en onkel till -min mor; och för att icke för slägtskapens skull fördölja: sanningen, måste jag väl erkänna, att hån varen utäväfvande man utän alla! grundsatser. Han lefde här ett fullkomligt hedningalif och-förde det! skamlösaste lefnadssätt du kan tänkä dig; således voro de stackars varelserna, som lydde under honom, ännu värre hedningar än han. Han lefde tillsammans med en quarteron-qvinna af ondsint lynne, som då7 hon blef retad var så vildsint och gryn som en tigrinna, hvarföre ock tjensrnes behandling ständigt vexlade: mellan den ytterligaste slapphet och den grymmaste stränghet. Du kan knappast föreställa dig i hvad tillstånd vi funno dem: Jag förlorade nästan helt och hållet modet, men Edvard sade: öfvergif dem icke, Anne; uppsök och sätt på prof det goda som finnes inom dem. Nå väl, jag måste bekänna att detta försök föreföll mig just som när jag en gång besökte en vattenkursanstalt. -Patienter fördes dit utmerglade, bleka, kalla och halfdöda; och det tycktes som skulle det varit att döda dem fullt att på dem använda det kalla vattnet: Men hur det var, så fannr det hos dem någon fördold lifskraft, som vid denaa behandling åter väcktes! till lif. Nå väl, just så gick det äfven våra tjenare. Jag kallade dem alla tillsammans och sade till dem: Man har alltid sagt mig, att ni äro de värsta tjufvar i verlden och att ingen möjlighet finnes att styra er utan attlåsa is allting. Men jag tänker annorlunda. Jag: har fått i mitt hufvud att man kan lita påer. Jag bar sagt menniskorna att de ej hafva begrepp om bur mycket verkligt godt som finnes hos er, och bara för att visa dem huru de misstagit sig, om er tänker jag nu börja med att lemna skåp och dörrar och lådor — allting olåst; joch jag skall ej hälla vakt öfver er. Ni kan själa allt hvad ni vill af mig; och om