Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 2

Slutligen har rådman Uppling anfört följande reservation, uti hvilken vi ej tveka att helt och hållet instämma: Då den af utskottet föreslagna inskränkningi friheten att till hvem man vill borttestamentera arfvejord å landet hindrar mig att i utskottets nu afgifna betänkande-i-allo instämma; anser jag mig börai korthet utveckla skälen för denna min skiljaktiga åsigt. Rättigheten. att -genomtestamente förordna om den egendom, hvaraf -man lagligen. kommit i besittoing, snser jag vara grundad i sjelfva begreppet om eganderätt och icke böra, utan att ytterst vigtiga skäl dertill föranleds, af lagstiftaren i nägot afseende in8 ränkas. Den lag, som hos:oss stadgar hvad och huru myeket man måi testamente gifva, sönderfaller i: tvenne il såväl grund som innehåll vidt åtskilda delar: Den ena af dessa, som bestämmer förhållandet efter jandsrätt, hämtar.sin hufvudsakliga grund från den urgamla traditionen, om vigten af bibehållandet inom stägtenoaf dess odaljord:. oförminskad från den. ena geverationemtill.den andra, hvaremot dem i de fleste sandra civiliserade nationers lagstifiningi inlagda omsorg om barnens rätt till arf efter förätdrarne: synes hafva varit främmande för stiftarne af: vår nw gu. lande Isndsrätt, hvilken, under det den förbjuder allt bortgifvande af arfvejord, tillåter fader eller moder; som ega endast aflingejord eller lösegendnm, att bortcestamentera alltsammans från barcen, allenast dessae, oh de omyndiga äro, erhålla under viss tid den af somst deraf, som till föda: och uppfostran anses skälig. Att en lag. som sålunda åt den ena medsifver en obegränsad frihet, men för en annan, som :tillsf;entyrs-ej eger annat än arfvejord, stadgar: ett absolut tvång, ej kan vara utgången ur allmänna rättsprinciper, utan måste härleda sig från förhålländen, som varit egna för den tid, BKvarunder densamma illkommit, torde vara lätt att inse. Förklarings grunden är ej heller svår att finna. Angelägenheten t konsolidera familjens eller slägtens makt och bedenhet fick: nemligen icke, af iagstiftaren. förbises å en. tid, då statssamhället;, ärnu i sin. första utveckling, betydde för den; enskilte intet, men slägten derpmot; Som utgjorde sen. för: sig sjelf. bestående. del If staten och ensam skyddade haus person och egendom, allt. Stadgandet att jord, som hörde någon at slägten tillj ej fick utsn öfriga slägtmedlemmars bifall försäljas, än mindre. bortgifvas, torde vid sådant rhållande finnas så mycket naturligare, som jorden på den tiden: utgjorde slägternas. nästan en!atillbörighet och innehafvandet deraf vilkoret för medlemmarnes fria existens. I månsaf statens. fortgående utbildning hafva dessa förhållanden likväl väsentligen förändrat sig, och arfvejordsprincipen eger numera hvarken i allmänna tänkesättet eller, lagstiftningen samma giliighet som i fordna tider. Den är ock till sin natur fullkomligt oförenlig. med dep grändsats, hvarå testamentsrätten sigistödjer, ch kan icke i en rationel lagstiftning med denna stå tillsammans. Det är på dessa skäl jag reserverar mig mot utskottets förslag, i hvad det afser arfvejordsprincipens fortjurände tillämpning! på landet i: så måtto, attrarfves jord:ej, skulle få till: annany än. skyldeman . genom ,,testa, mente bortgifvas;, och är det endast för den-händelse att berörde. förslag vinner framgång, som undantagsstadgandet om wakars rätt att hvar åt annan på lifstid förläna arfvejord, blifver erforderligt. Om; med uteslutande af:nu anmärkta bestämmelser, utskottets: förslag.i öfriga delar vinner det godkännande: jag för min del anser detsamma, böra erhålla, blifver testamentsrätten för stad och land. Ika, samt. ordnad i. hufvudsaklig öfverensstsmmelse med desaf, lagkomiten och lagberedningen dertill framlagda förslag, Vi: hoppas äfven. desto: hellre;att denna meving Kommer att; åtminstone inom tre rikastånd, föranleda en återremiss, som lagutskottets, betänkande,, betraktadt till sina grunder,i det hela tyckes antaga hela den princip, hvarpå lagberedningen stödjer sitt förslag, eller om frihet i testamentsrätten utan annan inskränkningän för barns och bröstarfvingars laglott. För vår del fatta, vi icke, att. de af lagutskottet föreslagna inskränkningar i: rätten att: bortgive arfvejord endast till skyldemän hafva någonting ait betyda, för. bibehållande ; inom slögtenaf arfvejorden ellsr för egendomens konsolidering i en hand, enär i förra hänseendet endast närmaste arfving fortfarande skulle ega att, klandra testamente, och i det senare: testator: i allt. fallskulle kunna. dela jorden mellan så många jemnskylde baw bebagade.. Om dersmot testator hade för afsigt att hans egendom skulle odelad tillfalla. någon person; så vore det väl i 99 fall bland 100 sannolikast att ban dertill företrädesvis väljer någon af sina slägtingar, som han tilltror förmågan at kunna bibehålla eller förkofra densamma. Åtminstone tyckes det vara en märkbar motsägelse. att, då man bibehållit bördsrätten, som utgått: från. samma princip som arfvejordisystemet, endast för barn, föräldrar och syskon, man i fråga om dispositionsrätten genom -tezstarnente. utsträckt företrädesanspråken till så aflägsna skyldemän som möjligt. Vi förmoda således, att hvarken ridderskapet och adeln eller bondeståndet må finna dessa inskränkningar, hvilka förrycka Jagstiftningen och invackla densamma, utan at gagna för ändamålet eller innefatta någonting annat än en illutorisk garanti, öfverflödigs och således utan skada kunna och böra bort falla: Bitröffande borgereståndet, så Har ej mindre motionärån derstäder, lir Björek, än reser.vanterne i. utskottet utiryckligen lemnat företräde åt lagberedningens af hr Uppling understödda fi slag, samt endast för den händelse, att dettå icke skulle Jyckas vinna bifall; önskat dena vida inskränktare förböttrin. gen ensamt för testamente om egendom i städerna. För vår del skulle vi likväl finna dst ;ganska illa, om man icke toge stegat rent ut, utan inskränkte sig endast till en half åtgärd. Orsen OPTEEORSETSRE — Enärde tvenne yngste protokollssekreterarne-i justitierevisionsexpeditipnen, E. Helling och S. P. Ekstrand, i lön å stat åtnjuta endast 1000 rdr, då deremot lönen för de öfrige protokollssekreterarne inom samma, expedition uppgår till 1200 rdr eller derutöfver, har K. M:t, med afseende å Hellings och Ekstrands trägna tjenstgöring och deras löners otillräcklighet för bestridandet af den högt stegrade lefoadskostnaden, funnit godt att, i likhet med hvad nuöästlidna fr ova rum havilia. Halla onh Hlintrea nd