Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 2

jag efter en tid finner, att ni inte,äro att lita på; skall jag åter taga tillbaka det gamla sät-et:: Nå väl min värl, jag häde aldrig sjelf vågat hoppas: att: försöket skulle. lyckas så väl: Men första i rummet är åtrå. efter bifall en starkare böjelse hos den afrikanska. racen in hos nästan alla andra; de älskar att blifva väl trodda:. En förträfflig anda meddelade sig genast åt hela huset; och de stackars värelserna, som plötsligt upptäckt att det-verkigen fanns någon som trodde; att man-kunde: lita på demy voro: angelögna: och: ifriga att bibehålla sitt goda rykte. De äldre! höllo ett vaksamt. öga på de yngre, ochi sjelfva verket, Nina lillag bade jag ganska inga båle förtjenst och besvär af reformationen. Visjerligen gjorde mix barnen a!ltiemellanåt Ntet förtret, i det. de smögo sig in i händkammaen och gnattade. af mina. bakelser i trots af leras mammors föreställningar och stränga vaksamhet. Jag hopkallade: då åter min familj ill: sammankomst, såde dem att deras uppför-ande bekräftat min goda tanke om dem; attjag ulltid vetat; stt man skulle kunnalita på dem, och utt rhing vänner voro förvånade öfver att jag haft rätt; men: icke: dess mindre, sade jag — hade jeg märkt att någon, troligen af barnen, plägat lägga sig till mina bakelser. Nu vet ni; fortför jag, att jag ingenting har emöot-att ge er litet bakelser, om ni tycka så mycket om dem; men det är obehagligt: för mig att veta det man fingrar och handterar mina saker i handkammaren: Jag skall derföre hvarje dag sätta fram ett fåt med bakelser, och hvem somi: vill kän taga deraf.. Nå väl; Ninaj bakelserna stodo der och torkade: tills de blefvo stenhårda. Du skall kanske inte tro mig, men jag bedyrar, att de rörde ingen.enda af dem Jag ville önska du haft vår-lille Tomtit här, sade Nina. pDetta öfvergår ju till och med de hvita bärnen: i dygd.