Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 1

Slutligen vände sig Clayton med en ton af sublim höghet till juryn och talade om deras plikter, hvilka fått sig förmynderskapet öfver bjelplösheten anförtrodd. Intetansvar,, sade. han, kan vara större för ett ädelt sinne än: en obegränsad makt. Öfvertygelsen om atten ! mensklig varelse ej eger någon tillflykt unj dan vår viljas lag borde, långt ifrån att leda till en försumlig säkerhet, tvärtom vara den ji möjligaste starka uppmaning till den nog-! grannaste varsamhet och samvetsgrannhet. Den afrikanska racen, sade han, har bittert lidit. Dess historia är uppfyld af orättvisor och grymheter, som måste vara smärtsamma för hvarje ädelt siane att blott tänka på. Vi, som i vår tid innehafva en slafegares ställning, fortfor han, shafva af våra fäder ärft ett fruktansvärdt ansvar. Oinskränkt makt är en af mensklighetens största pröfningar, och om vi ej hålla strängaste vakt öfver renheten af våra moraliska bevekelsegrunder vid tillämpningen deraf, skola vi urarta till despoter och tyranner. Inga förhållanden kunna rättfärdiga vårt bibehål:ande af slafsystemet, så vida vi ej göra detta system till ett slags förmynderskap, hvarigenom vår öfverlägsna kraft och intelligens göras till beskyddare och uppfostrare af okunnigheten och svagheten. Verldens blickar äro fästade på 0ss, sade han. Vårt vidmakthållande af detta system har väckt emot oss från många håll ett strängt ogillande. Låt oss derföre nu visa, genom den anda hvarmed vi tillämpa våra lagar, genom den opartiskhet hvarmed vi skydda slafvarnes rättigheter, att den hjelplöse afrikanens herre är hans bäste cch sannaste vän., Det var tydligt; under det Clayton ännu talade, att han drog hela zitt aud torium med sig. Motpartens advokat fann sig mycket kringskuren. Det är föga tillfälle för vältalighet i försvaret af en påtagligen grym och