Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 1

göra diversioner från hufvudsaken — så kanske skall han lyckas. Huru, sade Anne; bestämmas ej alla roål enligt lagen? Hvad tjenar då lagen till? Du är mycket oskyldig, mitt barn, sade domaren Clayton. Men, pappa, ogerningen är fullt bevisad. Ingen kuade väl bjuda till att rättfärdiga den. Det skall heller ingen, mitt barn; men det gjorde också ingenting till saken. Enda frågan är: öfverskred mannen sin lagliga rättighet? Min åsigt är att han icke gjorde det.o O, pappa, hvilken förfärlig lag! sade Anne! Jag talar blott om den, sådau den är, sade domaren Clayton. Jag gör ej anspråk på att vilja rättfärdiga den. Men Edvard har stor förmåga att vädja till åhörarnes känslor, och, under inflytelssn åf hans vä!talighet, torde det väl hinda att målet går igenom och menskligbeten triumferar på lagens bekostnad., Målet kom före på eftermiddagen, och Clayton rättvisade fullkomligt sina vänners förhoppningar. Hans utseende och hållning voro ståtliga, hans röst melodisk, hans språk vackert. Men hvad som kanhända mest inverkade på hans åhörare, var det ädla, upphöjda och rena i den moraliska atmosferen omkring honom — ett djup och allvar i öfvertygelson, som gaf en osynlig, men oemotståndlig kraft åt allt hvad han s2de. Vid förhöret af vittnena ådagalade Clayton stor skarpsynthet och värdighet, och som rätten tydligen redan var stämd till bana förmån, vann hans sak tydligen allt mera styrka, ju längre den framskred. Vittnesmålen bestyrkte på det mest otvetydiga sätt Millys förträffliga karakter och det ytterligt brutale i den ogerning, som blifvit begången emot enne.