Aftonbladet – 23 februari 1857, sida 2

berömmelse. Jag skall framdeles blifva i tillfälle att meddela er något såväl om den himmelska spanskan, som om Bournonvilles nya treaktsballett I Karpatherna,, hvilken väl ungefär samtidigt torde komma att gå af stapeln. Den tredje scen, man här egde i fjor, hofteatern, kommer denna gång icke mera med i räkningen. Det var en improvisation, som lyste för ett ögonblick och åter försvann. Dess trupp, hufvudsakligast bildad af de malkontenter, hvilka den Heibergska styrelsen stött ifrån den kongl. teatern, upplöste sig af sig sjelf i samma stund denna sistnämde scen erhöll en ny direktör; malkontenterna återgingo då å ses premiers arours, och hr Lange befann sig högligen öfvergifven af de sina. Hofteatern har emedlertid icke derför sofvit vintern öfver; hr Lange har der dels föranstaltat en serie af maskerader, hvilken onekligen hvad smak och fashion beträffar stått vida öfver dem Casino äfvenledes gifvit, dels inbjudit publiken till ett slags maskeradkonserter, hvilka vunnit mycket bifall. På dessa senare uppträder i dessa dagar den Smäåländska hussarqvartetten (under hr Ljunggrens anförande), hvars prestationer efter dess 1yckade deltagande i Sydenhamskonserterna vunnit ett europoiskt rykte och återkastat öfver det fattiga Småland en glans af musikalisk berömmelse, fördunklande till och med den genom Jenny Lind bekanta smålandsvisan. Med afseende pp konsertmusiken i strängare mening, är det något hvarom knapt kan tvistas, att Stockholm härutinnan framvisar en långt lifligare muvemang än den danska hufvudstaden. Musikföreningen söker visserligen, äfven med hänsyn till den mera klassiska musiken, upprätthålla apparencerna, men med dessa konserter är också allt sagdt. Sedan en af de många svenska lärkorna, marisell Mat. Eneqvist, bär några gånger uppträdde före ju