tör utvisar mycken connaissance des planches,, mycket arrangementssinne, och en hufvudsak är, att han förstår sin publik. Man bör ihågkomma, att Casinoteatern närmast är beräknad på att vara en ren förlustelse, och om den då också icke skulle eller kan uppfylla alla de anspråk man eger på en bildningsanstalt — det är detta, som varit ofta sagdt och ständigt säges omigen — torde emellertid det omdöme vara alltför strängt, att den rentaf skulle tjena till att positivt försämra smaken. Jag menar att dess bagateller i allmänhet äro ganska oskyldiga, och jag är till den grad en syndig mennmiska, att jag äfven ofta funnit dem ganska roande för ett ögonblick. Senast har hr Bögh uppsatt Holbergs Jeppe på berget, — det har kostat hela månaders usderhandlingar med den kongl. teatern, hvilken ansett sitt privilegium förnärmadt genom ett dylikt Casinos tilltag att gå utom den trängre kretsen af vådevillens och det lägre lustspelets genrer — den gör naturligtvis furore. Styckets framgång må för öfrigt väsentligen tillskrifvas Casinoteaterns utmärkte komiker hr Hagen, som utför titelrollen. Hr Hagen är en aktör af allraförsta rang, derom är icke mer än en mening, och det är en stor fråga, huruvida icke sjelfva Phister, hans motstycke på den kongl. teaterns scen, i vissa atsesiden torde få stå tillbaka för honom. Det är måhända ej rätt ortodoxt att uttala en dylik mening, men ni känner af gammalt, att med min ortodoxi är dåligt bestäldt. Den berömda dansösen Pepita de Oliva är af Casino engagerad för en serie af aftnar längre fram på våren. Det blir måhända en farlig konkurrens nog tiil den kongl. operans balettprestatiomer, hvilka senare för öfrigt af Bournonville hållas med cen högst berömlig omsorg på höjden af sin gamla och rättmätiga