Aftonbladet – 23 februari 1857, sida 2

medföde rätt aspirerar från den stund hon utträdt ur långflätornas och de efter skottskt mönster byxlösa benens första ungdomsålder: Men 3 andra sidan har kritiken också här ett strängare anspråk på teatern, än på de flesta andra ställen; för henne är den pej blott till lust, utan framförallt ett institut i bildningens välförstådda intresse, och medan t. ex, i Parig man skrifver följetonger öfver de sceniska nyheterna, göra tidningarna härstädes det till sin plikt att taga saken på fullt allvar och meddela estetiska afhandlingar deröfver. På andra ställen är en ny pjes en händelse, här är den ett högvigtigt diskus-. sionsämne, ofta en uppgift för ett slags doktorsdisputation; annorstädes uppfattar man ett stycke med den omedelbara känslan, här studerar man det från psykologisk eller Tent metafysisk ståndpunkt, man bringar det in i systemet och slår det derefter enligt konstens reglor ihjäl, så framt det ej i nåder erbåller fakultetens approbatur. Man skall efter detta lätteligen inse, att liksom teatrarna här af den större publiken följas med ett ovanligare intresse, så äro äfven anspråken på desamma jemförelsevis ganska stora. Ni erinrar er utan tvifvel den konseqventa opposition, som under de sista åren gjordes em ;t Heibergs bestyrelse af den kongl. teatern och hvilken äfven slutligen tvang honom att afgå. Har den nya styrelsen under hr Dorph förmått att bättre tillfredsställa alla fordringar? Jag skall icke afgöra det; jag tror det dock knappast. Många förutspå till och med att den dag skali komma, då Heiberg skall ha rätt att söga som Gustaf Wasa: De skulle vilja med sina fingrar gräfva mig upp ur grafven,. Följer man noga de särskilta tidningarnas teaterrecensioner, skall man finna, att nästan intet af de nya stycken Dorph hittills uppsatt erhållit något rätt ovilkorligt