Aftonbladet – 21 februari 1857, sida 3

rade dervia bland annat toljande ord: iKlenmodet och fruktan hafva förhindrat rättvisan Jatt göra sig gällande och triumfera i en rätvisg sak. Schweiz har vacklat, emedan det trott på ädelmod. Vi uti Genåve kände faTran och hafva bjudit den trots. Om våra angelägenbeter skulle blifva bortfuskade, så Iskolen I, soldater, trots den förödmjukelse, . som vederfarits eder, alltid vara beredde -:att Åpå fäderneslandets första kallelse marschera I mot fienden. ITALIEN. ! Uti Neapel har det väckt oerhördt uppseende, att flera inom ministåren anstälda perÅ soner blifvit arresterade. Polisen har tagit i Å förvar Bianchinis brorson, generalprokuratorn Pasqualonis brorson samt sonen till en konungen mycket tillgifven general, hvars namn ej nämnes. Orsaken till denna åtgärd skall JT vara, att en afskrift utaf ett fingeradt tronaf sägelsecekret blifvit sänd till Siciliens generalståthållare uti Palermo, och att denne, som misstänkt en mystifikation, begärt upplysning om verkliga förhållandet medelst telegrafen. Nu söker man ertappa de personer, som spelat detta puts, hvilket kunnat medföra gan-Jska allvarsamma följder på Sicilien. — Uti Neapel cirkulerade proklamationer, som uppI manade hären att hämnas Milanos afrättning. I Ryske storfursten Mikaels vistande i Genua har blifvit förlängdt, emedan han velat före Isin afresa besöka hospitalen, uti hvilka mer -Jän hundrade sjuka ryska matroser äro inItagne. Alla de främmande sändebud, som iföljt konung Victor Emanuel till Nizza, hade återvindt till Turin. Lord Minto är ännu i Florenz, men har antagit en för det revolutionära partiet icke uppmuntrande hållninvg. Chefen för toskanska regeringen år 1849, Domenico Guerrazzi, har uti Piemont börjat utgifva sina memoirer, under titeln: En åsnas historia,. Genuas gatbörn hafva nu prunkat med affischer, på hvilka afbildas en äsna presiderande uti ministerrådet. Grefven af Paris hade den 9 dennes anländt till Genua från ön Sardinien. Sedan de österrikiska trupperna lemnat Parmas område och, endast i kraft af gällande fördrag, hafva en garnison uti Piacenza, har den regerande hertiginnan af Parma råkat i en ganska brydsam belägenhet, emedan hon för kort tid sedan vägrat att meddela amnesti åt politiska fångar, men vu, genom Österrikes åtgärd att draga tillbaka sina ockupationstrupper, blifvit nödsakad att vidtaga ett dylikt steg, som numera icke framstår såsom en frivillig handling af nåd och mildhet, utan bär den förhatliga färgen af en nödtvångsåtgärd. Så kraftig har den allmänna opinionens påtryckning visat sig uti detta lilla rike, att regentinnan känt sig vanmäktig till hvarje försök att i denna sak trotsa densamma, från det ögonblick de österrikiska bajonetterna icke mera skänkte sitt stöd åt godtycket. Den så länge påyrkade politiska amnestien har således blifvit utfärdad. Deremot hyser man föga hopp att snart se den främmande ockupationen uti de påfliga legatioaerna och i Rom upphöra. Franska sändebudet i Rom, grefve Rayneval, har till sin regering insändt en berättelse om landets tillstånd. Uti densamma döljes icke sanningen, utan prestregementet skillras uti hela dess ömklighet. Grefve Rayneval tecknar med lifliga färger den sociala anarkien, den allmänna osäkerheten i alla förhållanden, oordningen uti förvaltningen, godtycket, villervallan och upplösningstillståndet uti alla grenar af den påfliga styrelsen, men ban kommer ändock till den slutsatsen, att uti dessa provinser alls ingen regering, af hvad namn och karakter den vara må, kan ega bestånd utan stöd af främmande vapenmakt. Under sådana omständigheter, — yttrar grefven — är det naturligast och ändamålsenligast att understödja den faktiskt bestående och lagliga regeringen, i stället att 3öra nya experimenter. Man bör söka inverka på denna regering samt sålunda småningom framkalla bättre förhållanden. I anledning af detta grefve Raynevals omdöme, meddelas uti en korrespondens från Turin följande belysning af ställningen i Kyrkostaten : Man måste icke känna den påifliga regeringens taktik och dess sega fasthållande vid alla gamla missbruk, för att dela denna grefve Raynevals förhoppning. Den enda verkligt praktiska och ändamälsenliga ätgärd, som skulle kunna med någon framgång användas, sar blifvit föreslagen vid kongressen i Paris if grefve Cavour, nemligen legationernas åtskiljande under en särskilt förvaltning, med understöd för tillfället af främmande trupper, likväl icke österrikiska; ty blotta närvaron af dylika verkar, i anseende till det brinnande nationalhatet , såsom ett socialt upplösande elernent. Härvid bör märkas, att denna plan icke är uttänkt af grefve Cavour sjelf, utan blifvit till honom framstäld af utmärkt aktade, insigtsful:a, moderata och med landet särdeles noga bekanta personer af legationernag egen befolkning. Uti landet finnas, oaktadt dess sociala förbistringstillstånd, förträffliga elementer till bildande af en god regering, hvilken, om den understöddes af en vänskapligt sinnad makt, som gynnade det nationella sträfvandet med råd och dåd, skulle hastigt utveckla sig, såsom fallet var med konungariket Italien i början af detta århundrade. En sådan ombildning af legationernas styrelse skulle hafva ganska välgörande följder för hela det öfriga Italien; ty man skulle jemte Piemont hafva ännu ett faktiskt bevis, att italienarne verkligen äro i stånd att regera sig sjelfve, om endast de ogynsamma förhållandena och de förlamande ytt e hindren undanrödjas. I synnerhet skulle de öfriga provinserna af romerska området vara de första, som skulle erfara en återverkan; ty den påfliga regeringen skulle då icke mera vara i stånd att motstå den allmänna och väldiga påtryekningen af folkopinionens enträgna påyrkande af tidsenliga reformer. AMERIKA.