densamma varit dels den, att i begynnelsen af folkskolornas verksamlet ganska få, allmänt och företrädesvis såsom goda erkända läroböcker funnos, och i flera ämnen ännu icke finnas, samt att de efter hand utkomne måste pröfvas, innan de för framtiden antoges, åels ock den, att förläggare samt andra för undervisningen nitälskande män icke sällan skänka åt skolorna exemplar af en utkommen läseeller lärobok, hvadan en sådan, der så lämpligt funnits, blifvit begagnad vid sidan af en annan dock vanligen i olika skolafdelningar och klasser. Lilkväl erkanner konsistorium gerna, att önskligt vore, det ej mindre fullt och framför andra antagliga läseoch läroböcker vore att tillgå, än ock att samma läroböcker i samma ämnen blifva vid samtliga folkskolor i bufvudstaden antagne. I vissa fall hafva dock komiterade af de inkomne uppgifterna dragit oriktiga slutsatser, t. ex. nåär de antagit, att någon annan katekes än den allmänt påbjudna någorstädes begagnas till lärobok. Tydligen äro, hvad konsistorium ock för visso vet, de öfrisa uppgifre katekes-förklaringarne endast såsom hje!predor hufvudsakligen för lärarne, vid en vidlyfugare framställning af kristendomens läror begagnade. Rörande yttermera de framställde anmärkningarne om bristande yttre skolmateriel och otjenliga skolhus, så fiones numera ingen (territorial) församling i hufvudstaden, som icke redan länge varit betänkt på undanrödjandet af dessa olägenheter. Flera församlingar hafva redan ans affat och de öfriga äro på väg att så väl inköpa, bebygga eller aptera tjenliga lokaler för folkskolorna, som äfven att förskaffa sig en bättre materiel, än den som tillförene kunnat erhåflas. Men i detta som i öfriga hänseenden synas kommiterade hafva väntat, att allting skolat på en gång anskaffas och ordnas, ehuru hvad t. ex. skolhus angår, tjenliga lokaler omöjligen kunnat erhållas förr än tillfälle till inköp efter hand yppades. Huruvida nu dessa och alla öfriga bristfäiligheter i hufvudstadens folkskolväsende kunna, enligt komiterades och sockenstämmonämdens förmenande, undanrödjas genom afhjelpande af den, i deras tanka, vigtigaste och väsentligaste bristen, nemligen saknaden af en ändamålsenligt organiserad styrelse öfver Stockholms stads folkskolor, och huruvida sockenstämmonämdens förslag i detta hänseende är det lämpligaste, derpå vågar konsistorium tvifla och skall långre ned, vid graaoskningen af sjelfva förslaget till detta tvifvel, underdånigst anföra skälen. Dessförinnan torde det dock åligga konsistorium att i möjligaste korthet granska de allmänna åsigter om folkskolan, hvilka komiterade framlagt oeh sockenstämmonämden tyckes hafva godkänt, helst desamma i större eller mindre mån ligga till grund för det af sockenstämmonämden antagna förslag. I afseende på allt det föregående anse vi det icke löna mödan att vara vidlyftiga, helst konsistorium i de afhandlade punkterna icke har något väsentligt att anmärka i saken. Likväl kunna vi ej underlåta att, exempelvis, anföra några prof på konsistorii logik och på dess insigter i undervisningsämnen. Då konsistorium icke vågar fälla ett omdöme,, huruvida vexelundervisningsmeteden bör alldeles utdömas och utbytas mot nya, åtminstone i vårt land föga bepröfvade metoder,, och menar att åtminstone en större erfarenhet om företrädet af nya metoder torde böra inhämtas, innan en så väsentlig förändring, som den af komiterade antydda, införes, så kan man svårligen undgå att göra följande frågor: Skulle det vara en sådan skolauktoritet som konsistorium obekant, att i de länder, hvarest till dato folkundervisningen stått högst, lankastermetoden aldrig varit införd såsom system, om den än blifvit i enstaka skolor försökt? Skulle det vara konsistorium obekant, att den äfven i England blifvit, om man ej vill kalla det afskaffad, åtminstone så väsentligen modifierad, att den knapt längre har ringaste likhet med det ursprungliga och ännu hos 0:s i sina väsentligaste drag bibehållna Jlankastersystemet? Skulle lärometoder, som både före och efter lankastermetodens införande i Sverge varit använda, t. ex. i Tyskland, Schweiz, Holland, Förenta Staterna, Sverge, vara för konsistorium så nya,, att konsistorium icke vågar derom fälla något omdöme? Konsistorium har sjelft vitsordat en af de omständigheter, som i folkskolorna försvåra användningen af vexslundervisningen, nemligen den oregelbundna skolgången. Lägg dertill svårigheten att bland folkskolans unga lärjungar finna tjenliga subjekter till monitörer, så behöfves icke mer för att visa huru vexelundervisningen, som under andra förhållanden — d. v. s. då skolgången är mera regelbunden, då monitörerna äro äldre och mera försigkomne, då större lärarekrafter derjemte finnas 0. 8. Vv. — kan användas med stor fördel, deremot i fråga om folkskolan, hvarest dessa förhållanden icke ega rum, måste vara ytterligt otillfredsställande. Att lankastermetoden, sådan densamma ännu bos oss praktiseras, är ett bestämdt hinder för undervisningens lyftande i folkskolorna, är verkligen så allmänt insedt, att det sannerligen måste väcka förvåning att höra konsistorium hafva nog litet följt med sin tid för att ej veta detta. Hvad sättet för innanläsningen beträffar, så står Sverge snart ensamt i detta hänseende, likasom förhållandet inom kort torde blifva med lankastermetoden. Hvilka de märkliga förändringar äro, som konsistorium antyder, är, det medgifves, för oss obekant; men vi skulle tro att de äro obekanta för de flesta utom för konsistorium. I fråga om den oregelbundna skolgången och föräldrars liknöjdhet, hänvisar konsistorium åter till sitt stora arcanum tiden, som skall göra allt. Men det är ingalunda sagdt, att förtroendet till en skola prompt skall växa med tiden. Många skolor hafva till och med måst upphöra i saknad af förtroende. För öfrigt gär tidens ungefär lika fort i Kina, som i Sverge; men icke finnes, oss veterligen, något skäl hvarföre Kina skall tagas till något mönster i fråga om samhällsförbättringar. Konsistorium har ganska riktigt anmärkt, att komiterade icke synts böjda för tvångseller polisåtgärder; men har glömt att upplysa, huruvida någonting blifvit vidgjordt af hvad komiterade till någon del antydt såsom kunnande bättre än dylika medel tjena att underhålla och lifva intresset för folkskolan. Det bör erkännas, att komiterade härvidlag enligt all sannolikhet tänkt sig en skolstyrelse, hvars verksamhet till och med kunde sträcka sig något längre än till bokstafven i folkskolestadgan. Vidare, då konsistorium sjelft inger och anmärker det menliga inflytandet på skolgånmf fa Ära Aarmmanda Anses. om PIN