Aftonbladet – 21 februari 1857, sida 2

prisämnen 1 musikkomposition och teoretiska arbeten. Högsta. priset är en guldmedalj af 100 och andra priset en dylik af 50 rdr rmt värde. LITTERATUR. Samlade Vitterhetsarbeten af Thomas Urban, Carl Urban, Johan och Erland Fredrik Hjärne. fUpsala hos P. Hanselli (266 sid. 8:0). Mången bland dem, som vid svenaka akademiens senaste högtidsdag åhörde frih. v. Beskows intressanta minnesteckning öfver Urban Hjärne och dervid af åtskilliga då upplästa prof ur hans smärre erotiska dikter erforo, att den store mannen, som i så många riktningar gick före sin tid och mäktigt inverkade på vårt lands utveckling, äfven förtjenar en långt mera betydande plats i svenska poesiens historia än den man hittills inrymt åt honom, att han i rikt mått egde poetisk känsla och smak samt en för sin tid icke obetydande förmåga af svenska språkets behandling i versform, — erfor utan tvifvel en liflig önskan, att den berömde mannens diktalster måtte genom trycket göras tillgängliga för vännerna af vår vitterhetshistoria. Denna önskan har hastigare än någon kunds hoppas blifvit uppfyld genom den prydliga volym, som nu ligger framför oss, utgifven, liksom förut Sam, Columbi dikter, af hr P. Hanselli i Upsala. Af Urban Hjärnes poetiska arbeten har, så vidt vi ha oss bekant, förut endast ett mindre poem varit af trycket utgifvet, nemligen en grafskrift öfver Paul Repplerus (Hammarsköld har oriktigt: Kepplerus) tryckt i Upsala år 1664. Alla öfriga bär meddelade vitterhetsstycken äro nu för första gången lagda under pressen, sedan de uppnått nära 200 års ålder. Först finner man en i obunden stil författad berättelse, Celadon och Stratonice, i hvilken författaren skildrat sin egen ungdomskärlek till någon högförnäm fröken, och i hvilken han synes ba velat förblommera skildringen af verkliga händelser genom att ge dem en främmande prägel och förlägga scenen till Grekiand. Under namnet Alexander igenfinner man sålunda Carl XI; Athen är Upsala, Corinth Stockholm, Ephesus Reval; hvad hjeltinnan, Stratonice (ett namn hvarunder författaren äfven i smärre dikter besjunger sin kärleks föremål), verkligen hetat känner man icke. Berättelsen är börjad 1665 vid den tid, då Hjärne lemnade akademien och började praktisera såsom läkare, och enligt en anteckning i kanten fortsatt till slutet af 1668, men har aldrig blifvit afslutad, förmodligen emedan det verkliga förhållande, som låg till grund för skildringen, aldrig erhöll den lösning, som hans hjerta önskade. Att döma af en bland hans vackraste erotiska sånger skulle man föranledas att tro, att Stratonice blifvit af döden bortryckt redan i sin ungdom. Berättelsen är här aftryckt efter författarens bandskrift i hans till Upsala bibliotek af sonen förärade betydliga manuskriptsamling. Dernäst följer en samling smärre dikter, nemligen 8 erotiska visor, bland hvilka isynnerhet N:r IV utmärker sig genom en sann och gripande elegisk ton; en satirisk eller, såsom förf. sjelf kallar det, Pasqvill stält öffver een däieligh Jungfru, och slutligen grafskriften öfver Repplerus och två små epitafier. Äfven dessa äro, med undantag af den nyssnämda grafskriften, meddelade efter författarens handskrifter i Upsala bibliotek, Vidare finner man här ett märkligt bidrag till kännedomen om den äldsta svenska dramatiken, nemligen tragoedian, Rosimunda. Hjärne, zom redan i sin barndom hade uppträdt såsom skådespelare i Terentii latinska komedier, inrättade under sin studenttid i Upsala, med biträde af professor Rudbeck, en teater, för att divertera ungdomen; han konstruerade och målade sjelf denna teater (U. Hjärne hade äfven-en icke obetydlig talang i ritning och målning) och fick tillåtelse att uppställa densamma i den bästa salen på Upz sala slott, den med Ovidianske fabler 1 gipsverk sirad var. Här gafs nu en mängd skådespel, författade eller bearbetade af honom sjelf samt af andra vittra studenter. Man ser, att de akademiska fäderna på den tiden hade en helt annan uppfattning af vigten för ungdomen af estetiskt bildande nöjen, än den som stundom på senaste tiden gjort sig gällande. När Karl XI år 1665 besökte Upsala, ville professorerna gerna bereda konungen några föratröelser, och Rudbeck uppdrog då åt Hjärne att sammanskrifva och låta uppföra ett skådespel. Han författade då tragedien Bos simunda, som uppfördes inför konungen och hans svit samt akademiska senaten, och som förorsakade konungen mycket nöje och belåtenhet. Denna tragedi i fem handlingar framställer, huru konung Alboin, som mördat sin svärfader och låtit sin gemål Rosimunda, utan att hon visste det, dricka vin ur hennes fars till dryckesskål arbetade dödskalle, till hämd härför af henne mördas samt huru Nemesis slutligen äfven når henne för denna brottsliga sjelfhämd. Den är alltigenom på vers i en mängd olika mötrer, och till körerna finner man musiken bifogad. Bland aktörerna i detta stycke finner man, enligt en anteckning, utom författaren sjelf flera studenter, som sedermera blefvo utmärkta män, såsom: Jacob Wolimhaus (sedermera Kungliga rådet grefve Gyls lenborg), Anders Wolimshaus, som spelade Rosimundas rol (sedermera riksrådet grefve Leijonstedt), Jacob Isthmenius (sedermera riksantiqvarien Reenhielm) m. fl. Det synes för öfrigt, att man sökt göra skådespelet så underbållande som: möjligt. Så har man i en scen framstält en präktig katolsk messa med een Påffvei selsam habijts, och efte den trågiska upplösningen af stycket, sedan