Aftonbladet – 21 februari 1857, sida 1

Utan tvifvel., återtog Russel, och mannen är en grobian, ett osjäligt kreatur och borde arkebuseras, med mera sådant; men olyckan är bara att han verkligen alls icke öfverskridit sin lagliga rättighet, emedan, ser ni, lagen ger hyresmannen alla en husbondes rättigheter. Och nu, förstår ni, kunde hvilken husbonde som helst gjort en dylik gerning, och ingen skulle ha kunnat ställa honom till ansvar derför. Hvad mera är — de göra det esomoftast, och ingen tänker på att säga ett ord åt dem för det. Men detta är ji rent af afskyvärdt, Russel, sade Jones. Ja visst, min hedersvän; men vår verld är full af saker och ting, som äro afskyvärda. Det är i sanning ett dåligt tillhåll, den här verlden, sade Russel och tände en annan cigarr. Nå, men hur kan du vara så säker att Clayton skall lyckas, om lagen så påtagligen är emot honom? frågade Jones. Ack, mia bror, du känner inte Clayton. Han är den dråpligaste mystiker. I första rummet mystifierar han sig sjelf. Och, sanna mina ord — när en ädel natur mystifierar sig sjelf, så att han på fullt allvar vin:er sig sjelf öfver på sin sida — då fins det ingen bän inte kan mystifiera. Jag siger helt uppriktigt, Jones, och med verklig saknad, att bristen på deuna förmåga är ett stort aber för mig vid genomförandet af vissa slags mål. Jag kan visserligen vid påkommande behof slå mig på både det patetiska och heroiska; men jag följer sjelf ej fullt med — jag kan ej hänföra mig sjelf — jsg tror ej fullt på mig sjelf. Deri Igger det. Det är denna förmåga af sjelfmystifikation som frambringar dessa hvad man kallar zublima naturer. Om alla såge detta lifvets simpla smör och bröd och gröna ost, så som jag — idel