Aftonbladet – 21 februari 1857, sida 1

alldeles öfvertygad om motsatsen. Mer det kommer ingenting att betyda. Då Clayton em gång blifvit väckt, är han så god som ett helt spann, ska jag-säöga er. Han kommer att dra både domare och jury öfver på sin sida som ett intet. Jag undrar på ait inte Barker sökte i godo bilägga saken, sado on. Ah, Barker är en af den halsstarriga sorten. Som vi veta har alltid sådant der mellansortsfolk ett horn i sidan till de gamla familjerna. Han står på sig hufvudsakligast derföre att det är med Gordons han fått att göra. Och der träder hans republikanism i degen. Han ska minsann inte låta afsnäsa sig af ett gammalt namn, det kan ni lita på. Han har skottskt blod i sig, och han skall nog stå på sig idet allra längsta. Clayton kommer nog att hålla ett stitigt tal, sade Jones. Han? Jo, det är säkert! sade Russel, Bah gossar, jag skulle sjelf kunna billa ett präktigt tal öfver eit dylikt ämne! Ty, ser ni, det var i sjelfva verket en oförlåtlig :l!bragd, och qvinnan skall vara en presenta!el varelze. Utom det chevalsroska i den hjelplösas försvarande har man dessutom den moraliska rättvisan, menskligheten och många andra dråpliga finter att tillgå. Jag vill aldrig begära bättre motiver att utarbeta till ett tel. Men Clayton skall göra det änru bättre, emedan han af själ och hjerta tänker allt det der och således :kan våra fullkomligt u priktig. Och söge hvad man vill; så hsr det dock gina stora förmåner, Då någon tolar Jå rena fulla allvaret, ger han es vigt åt sina ord, sow man har svårt att på anrat sätt kunna tillegna sig. Ja, men jag förstår inte, Russel, sade en af kamraterna, att du ken tro, attinte lagen skulle vära på Claytons sida. Jag för min del tycker saken är klar som dagen.n