Aftonbladet – 20 februari 1857, sida 2

Setydelsefulla.. .Denna betydelse bör likväl sökas mindre: derutiy att: bondeståndet enhälligt och borgareståndet utan votering afslogo den songl; propositionen; äfvensom att prestestånlet derefter visade regeringen den-artigheten ut bifalla densamma under förutsättning af t vilkor, som redan Var genom börgareoch oondeståndets afslag omöjliggjordt, det vill säsa, att samtlige riksståndenskullerantaga de änou icke föredragna grufidlagsändringsförslägen, rörande samma ämne, hvilka ordagranat, inoehållas-i den-af-borgare-s och. boudestånden sedän afslägna riksiktepropositionen ty letta kunde man, ungefär veta på förband. Vidarmer. upplysande för bedömandet af parsdernas ställning var-manövernpå riddarhuset. Såsom de; hvilka närmare följt detaljerna af iennoa frågas behandling, redan Hå sig välbekat hade nemligen. -konstitutionsutskottet, nvärest de junkerliga ledaniöterna af ridderskapet och; adeln vid förra tiksdagen tillstyrkt den kongla propositionen och.i,ett omständligt, af atskottöts dåvarande ordförande: hr grefve Lagerbjelke författadt, anföratide strängeligen ret serverat sig emot utskottets. majoritet, som då afstyrkte-införandetiaf.den så kallade; prins.cegeritgen, vid innevarande riksdag under högbemälde hr grefves auspicier äfstyrkt den omedelbart dermed gemenskap. egande kongl. oropositiopen om tillägg i riksakten. Utskotzet både dervid hufvudsåkligen uppehållit sig vid redaktionen af den 2 8 i propositionen, som angick.den relatift.. mindre väsentliga puäkten eller sjelfvå interivåsregeringens sammansättning; och då man nu stält så till, att detta konstitutionsutskottets. betänkande skulle förekomma före pröfningen af. grundlagsäns dringsförslagen, var det helt naturligt, att de, som ville, afslå de senare, jemväl skulle godkänna det slut, hvaruti konstitutionsutskottet stannat äfven i frågå om tillägg i riksakten; oaktadt en eller annan icke derföre ville godkänna de skäl det nuvarande -konstitutionpsutskottet anfört för sittafstyrkande: Utur derna synpunkt behandlades; också frågan i börgareoch bondestånden.. Man fann nemligen det vara helt naturligt, att då man i allt hufvudsakligt ogillade regeringens förslag, och detsamma dessutom icke kunde sönderdelas, den enda riktiga. utvägen var, att bifalla utskottets betänkande och derigenom göra s ut. på saken. Sådant tycktes också meningen vara då frågan debatterades onsdagsförmiddagen på riddarhuset. Således tillstyrkte regeringens ledamöter, likasom .öfrige talare för samma åsigt, att konstitutionsutskottets betänkande skulle afslås och K. M:ts proposision i stället antazas. Endast ett par ledamöter yttrade sig helt lösligt för återremiss. Men äfven dessa förklarade bestämdt, att de ogillade första , som itgör det väsentliga af regeringens förslag, ller prinsregeringen.. Deremot yrkadeg bifall ill utskottets betänkande icke blott af åtskiliga andra talare, som ogillade prinsregerinsen, utan redan från debattens början af hr zrefve Lagerbjelke, som vid förra riksdagen ,llat.detta regemente, men nu ville afslå förslaget på grund af anmärkningar vid redaktio1en at andra delar. På eftermiddagen hade ikväl hr grefven fått andra tankar och tillstyrkte nu återremiss af ett betänkande, som van på förmiddagen ifrigt försvarat, och hvilket, dessutom redan veterligen var aftvå stånd vifallet och af ett afslaget samt följaktligen oåerkalleligen afgjordt. Icke destomindre fortforo både regeringens ledamöter och deras motståndare att påyrka, de förra afslag, och de senare bifall. till betänkandet. Resultatet ef. att till en. början votering anstäldes om kontrapropositionen, dervid grefve Lagerbjelxe och hans parti kommo,i minoriteten med 074 röster mot 73, hvarefter i hufvudvoteringen .emellan bifall åkonstitutionsutskottets betänkande å ena sidan, samt å den andra afslag å samma betänkande samt antagande. f den kongl; propositionen under enahanda vilkor, som presteståndet bestämt, och hvilka, såsom ofvan. nämdes, redan blifvit af borgare-och -bondeståndenafslagna. Rösterna utfölloj: sågonaredan är bekant, med 82 för vifall till .den...koögl,. propositionen mot. 47 som -afslogo: densamma; . Häraf är således klart, ätt af dem; söm vid törsta: voteringen röstat. för återremiss, 20 antingen öfvergingo till bifall af den kongl. propositionen eller ock afhöllo sig från voteringen. Emellertid. fade förut ingen af dem; söm yrkade återremiss) under debatten gillat det hufVvudsäåkliga i propösitioneni, hVarfill de nu röstade bifall! Dettåbevisär tämligen klart junkerpartiets ställtibg. Det yrkade återre: miss för att, med Höpp om understöd af de liberala, dels undvika att yttra sig Tort ut; dels göra OR en litet förärgelse, utati att dermed: Vifinä? något resultat. Mer när detta misslyckades, Kastade de sin öfvertyr sele öfver Bord; nekade alt gifva sin röst åt den mening, som försvarades ar vönsterfi; och voterade med regeringen föl fatt gifva denha ett litet söulagemönt, också utal? nå got slags resultat, emedan regeringens förslag var objelpliget? fallet! En sådan utgång kunde också lätteligea förttsesj när votering begärdes angående kontrapropositioneny -ty håde återteriss blifvit kontraproporition, så håde vid nuvatande förhållände deraf följt, att återremissen fått en röststyrkå af minst 100 emot några och 40 för regeringens för släög. Man kan således visserligen sätta ifrågå, huruvida det Var. rätt af de ledamöter afl venstern, som Begärde vötering or kontraa att icke derifrånafstä. Men å i intetdera fallet frågan gäldeett prak: tiskt resultat, så syrles ös den utgång, som nu följde, medelst ett nederlag för junkrarne, mån en Seger för regeringen med tillhjelp af sarliibd junkrar — möjligen äl sjelfvå grefve Lagerbjelke — åtminstone häfvaå närmare blöttat den verkliga beskaffenheten af den från vissa Käll så mycket utpuffade juänkeroppositionen. ; aah ad fr då