Aftonbladet – 20 februari 1857, sida 1

skilliga utrop : från negerhyddorna på andra sidan bygningen, och vändande sig åt detta håll såg hon till sin stora förvåning Milly stå midt ibland en grupp af negrer, som på alla sidor dmgåfvo henne med de 1frigaste åtbörder. Nina sprang genast ned för trappan, för att fråga hvad allt detta betydde. Då hon kom närmare, blef bon ej litet öfverraskad af att se, det.echennas gamla väninna hade hufvudet om; Bundet. och armen i band, att hon tycktes öra sig ihed svårighet, och att den vacklan: de:gängen, då hon gick emot henne, vsr helt dlika hennes vanliga raska och frimodiga rörelser. i Huru, Milly, sade Nina, ifrigt springande emot henne, hvad har händt? . Ingenting just att tala om, barn, nu sedan Jag väl är hemma, sade Milly. Nå, men bur är det med din arm ? Ingen fara med den, miss Nisa! Mannen, som jag var i tjenst hos, sköt efter mig, men — prisad vare Herren! — han dödade mig icke. Jag har intet agg till honom; men jag tyckte, det var inte rätt att låta mig misshandlas, och darföre gaf jag mig i väg hem., O, det är synd och skam! Men. kor in med mig, Milly; utropade Nina, fattande sin gamla vänigna i armen och dragande henne med sg till trappan, Kom nu, Milly, kära Milly! .O den mannen! Jag såg att han ej var att lita på. Detta var då den goda plats ban skulle skaffa dig?s äJo, det var plats som dugde det! skrek Tomtit, som i spetsen för en mörk ström af stojande svartbytinger följde efter uppåt huset, med en handduk hängande öfver ena armen och en halfskurad knifi handen, medan Rosa, gamle Hundra och åtskilliga andra också rärmade sig verandan. Bevar oss! .bevar oss! sade tant Rosa, satt tärka sig något sånt. Men så gör det när gamla familjer : hyra, ut, sina negrer till simpelt folk !