Aftonbladet – 19 februari 1857, sida 4

vande. Det är de fyra syskonen, som trängt sig sålunda tillhopa, för att skydda sig och hvarandra mot — kölden. Du sätter dig vid den arma enkans säng, du får veta att hon i fredags fick sitt femte barn, och hon visar dig hvilande på sin arm den nye verldsborgaren, född — himmel! — till hvilka lidanden. Och hon skall berätta dig med svag röst sin sorgliga historia: i Si den tjugusjette December, då tog det slut. Far hade länge haft lungsoten, stackare, och kunde på de senare åren icke mer gå på verkstan. Men han snickrade flitigt här hemma; och hur det var så knogade vi alltid ihop, så att vi hade till hyra, femton rdr i qvartalet, och så litet till mat åt oss och barnen. Men hur länge han hyflade, så hyflade han på sin likkista och det vardt slut. Vi satte liket i källaren, men råttorna höllo på att äta upp det, och vi måste flytta in det hit igen. Så bodde barna, stackare, och jag hela veckan mellan jul och nyår tillsammans — med den döde. Det var vår jul, herre, ända tills fattigrådet på nyårs afton lät bära bort honom. Och hade icke den beskedlige ordningsmannen sedan hjelpt oss en smula, så hade vi längesedan varit utvräkta på gatan; ty hos värdfolket fins ingen barmhertighet, må herrn tro.s TT lemnade den olyckliga modrens boning, sedan jag lofvat henne att skrifva om henne i tidningarne.s Jag har nu fullgjort, detta mitt löfte och vill du, käre läsare, öfvertyga dig om sanningen af mina ord, så begif dig till söder, Tavastgatan n:o 35 in på gården, och fråga efter snickareenkan Palmgren, då du skall träffa den olyckliga familj, hvars öde jag i några få drag sökt teckna. Vill du sedan med en skärf af ditt öfverflöd understödja denna familj, så finnas listor att tillgå i hrr Brudins och Fritzes bokhandel, och har ordningsmannen hr BSievert åtagit sig att uppbära och gea0m tidningarne redovis: de inflytande medlen. Stockholm d. 18 Febr. 1857. H. B-n.