dem närmare intill hvarandra än någonsin; ty de hade båda talat med heligt allvar om känslor, som lågo djupast i djupet af deras hjertan, och en sådan stund, det visste han, hade mera bindande kraft än hundra nominella förlofningar. Det var en af dessa herrliga morgnar som stundom följa på. stormiga åsknätter, då luften, renad från alla tjocka dunster och genomträngd af skogens fuktiga ångor, är både balsamisk och stimulerande. Den varma morgonsolen utvecklade till fullo tallskogarnes friska aromatiska dofter, der de färdades fram, och der hvarest vägen lopp utmed gränsen till det vidsträckta träsklandet föllo de sneda solstrålarne skimrande öfver löfträdens friska grönska, ännu blänkande och drypande af nattens regn. Himlen var full af dessa glänsande ölika moln, hvilka påstås vara en egenhet för den amerikanska hemisferen och hvilka skarpt aftecknade sina fantastiska konturer mot den högblå grunden. På långt håll uppfångade de redan en och annan strof af camp-meetings hymnerna. Men innan de framkommo till platsen, spårade de hos mer än en stojande grupp följderna af ett alltför flitigt påhelsande i Abijah Skinflints stånd och andra af enahanda beskaffenhet. De begåfvo sig först till gamle Tiffs qvarter, hvilken de funno ifrigt sysselsatt med strykning af åtskilliga persedlar för Lillens räkning, hvilka han tvättat och hängt upp qvällen förut. Predikan hade ännu ej börjat och det lilla sällskapet spatserade derföre omkring bland tälten. Qvinnorna voro sysselsatta med att koka eller tvätta tallrikar och fat under träden och förde derunder ett lifligt och trefligt samspråk med hvarandra. Ettaf dagens mest utmärkande drag var en predikan af fader Dickson öfver kyrkans synder. Den slöt med den mest kraftfalla och bevekliga uppmaning