Når, sade Nina, ombytande samtalsämne, märkte ni hur angelägen den stackars gamle Tiff var att få sina barn omväada? Aldrig det minsta tycktes han tänka på huru han sjelf skulie komma in i himlen. Hans enda bekymmer var att få barnen dit.n Dat är små vackra och snälla barn, sade Anpne,, och hvad de voro bra klädda senl! Ja du må också tro att Tf! böjer knä vid mitt altare så snart han får se mig och anropar min hjelp i detta: afseende, och det är i sanning kostligt att höra honom tala. Den gamle stofilen har ett öga för färger och en medfödd känsla för det passande, som kan mäta sig med mången fransk : modehandlerskas, det bedyrar jag. Jag har alltid haft namn för att hafva god smak i fråga om paryr, och Tiffsenterar detta. Är det icke älskvärdt af honom kanske? — Då jag ser den gamle hedersmannens klumpiga figur luffa omkring med de der små barnen, tänker jag ovilkorligen på en ruggig kaktus med sina skära blommor; och han tycks också anse dem helt och hållet som sina. Fadren är alldeles utesluten från Tiffs beräkningar, och hela tyngden af barnens uppfostran har också fallit på hans ansvar. Det är allt för bra att ni kan tro på de der barnens goda anlagn, je tant Nesbit; men icke kan jag det — och ni får väl se om icke de bli lika eländiga som alla de andra till :slutet. Ingen tycktes finna det löna mödan denna morgon att bestrida tant Nesbits inrotade fördomar, och efter en stunds samtal i likgiltiga ämnen stego de upp, då onkel John lade sin hand på Claytons axel, sägande: Hör på, herr pastor, det blir väl bäst att ni tar .giggen i dag och kör för den der lilla synderskan : och låter: mig åka med de andra damerna. Som ni vet upptar mrs Gordon