Ja, jag säger ännu en gång, sådan den nu är, upprepade onkel John, härdande sig mot alla anmärkningar. Jag vill ej påstå det är så fasligt mycket bevändt med den, och vi kunde litet hvar behöfva en god del mera. Och hvad den här omvändelsen beträffar, så sannerligen för min själ jag vet hur man skall bära sig åt för att komma till den. Jag föreställer. mig, att det är någonting i samma väg som en elektrisk stöt — och för att erhålla -en sådan måste man sätta sig i beröring med elektricitetsmaskinenls Hvad man får se kuriösa tilldragelser der ändås, sade Nina. Ni mins den der skojande muntre karlen, som de kallade Ben Dikin och som kom dit med sina tvenne hundar? Nåväl! På eftermiddagen, innan aftongudstjensten började, närmade vi oss ett tält, der en högljudd bönesammankomst som bäst pågick, och der sågo vi Ben Dskin på knä med hopknäppta hände. och tårarne strömmande utför ansigtet, medan fader Boa nie läste böner öfver honom med hög röst: Och hvad tror ni han sade? Jo han bad: O Herre! här är Ben Dakin. ,Gexom din nåd har han blifvit omvänd; så tag honom nu rätt upp till dig i himmelen medan han är beredd; eljest super han sig full igen om fjorton dagar.p Detta anser jag för hädelse!, sade Anne med starkt ogillande ton. Det visar råhet och gcofhet,, sade Clayton, ;men vi få ej bedöma dessa manniskor efter det bildade samhällets måttstock. Inom odlade sinnen hålles hvarje böjelse inom tillbörliga gränsor — mea inom dessa, i vild frihet utvecklade sionen snärjer sig skämtet kring vördnaden alldeles såsom man stundom ser den gula jasminen med sin fria sjelfsvåldiga västlighet förqväfva och utsuga det resliga trädet.n