Jan, sade Clayton, dessa vilda sånger och bymner förefalla i sjelfva verket som en slags skogsliturgi, hvari tusendens hjertan och känslor äro införlifvade. Somliga af dessa melodier tyckas blifvit hämtade af foglarnes sång eller vindens sus bland träden. Det ligger i dem en egen rytmisk energi, som serdeles väl lämpar sig för att uttrycka massans brusande känslor. Om dessa camp meetings också ej medförde annat godt än spridandet af dessa hymner bland folket, skulle jag anse dem af ovärderlig nytta. Men, inföll Anne, hälften deraf sjunger dem utan minsta begrepp om deras merd och utan att det ringaster hänföras deraf.n Detsamma är händelsen med gudsdyrkarne äfven i de allra sömnigaste aristokratiska kyrkor och alldeles icke någonting för desaa möten egetv, sade Clayton. Men om det är sant hvad en viss statsman en gång sade: Låt mig skrifva mitt folks sånger, och jag frågar inte efter hvem som skrifver dess lagar, så är det obestridligt en stör vinst att få ädla och upphöjda känslor, sådana som de flesta af 8 hymners innehåll, rikt spridda bland ot.n För att säga sanningen, inföll nu Nina, skulle jag ha stor lust att fara dit idag också, Det är en skuggig väg och jag tycker om att färdas genom de svala skogarne. Och sedan tycker jag det är roligt att gå omkring bland tälten och höra folket tala och se alla de olika sidor af den menskliga naturen, som der visa sig. Topp! sade onkel John. Det är jag med om. När allt kommer omkrisg, så har ändå Clayton rätt då han säger, att ingen bör blygas för sin religion — sådan den nu är.s Sådan den nu -är, i sanning! tepeterade tant Maria sarkastiskt.