Aftonbladet – 18 februari 1857, sida 3

TU Fall. Blyertstillverkningen : 170 sk. Stenkol vid Höganäs: uppbrutne 178.108 t:r, deraf vid verket konsumerade 118,201 t:r och försålde 88,560 t:r. M. MUSIK. Hr Anton Doors konsert i går afton å kongl. teatern gafs för utsåldt hus och hedrades med hela den i staden vistande kongl. familjens närvaro: Utom de flera smärre salongsstycken, såsom Mendelssohns E-moll-scherzo, Prudents konsertetud; Feu follet,, en impromptus af Chopin, hr Doors egen Souvenir de Mendelsohn, benämd Lied ohne Worte, samt ,idyll och marzourka de concert af Wollenhaupt, hvilka allasaf hr Door spelades med den synnerligen fina och mjuka elastiska touche, som städse återfinnas i hans föredrag, fick man äfven. det stora nöjet att höra Beethovens G-dur-konsert, hvari genialiteten och den omfattande musikaliska intelligensen hålla jemna steg med hvarandra, och i hvars utförande konsertgifvarens ovanliga talang icke heller förnekade sig. Hr Door utförde äfven tillsammans med hr dAubert dena på hr Doors soir i hr De la Croixs salong senast hörda förträffliga sonaten i Adur för piano och violin af Mozart, utmärkt i allt, men kanske mest för dess en eterisk klarhet och stilla frid troget afspeglande mellansats. Pianot och violinen tycktes här i en ädel täflan att värdigt tolka den herrliga tonsättningen. MIl Michal sjöng densamma glänsande arian ur Enleveringen som på hr dAuberts konsert, och man fick derigenom ånyo tillfälle att iakttaga, burusom Mozart förmådde att äfven på den svåraste bravursång trycka skönhetens prägel, likasom på mll Michals sällsynta förmåga att uppfatta detta och, sin utomordentliga tekniska färdighet oaktadt; snarare sätta svårigheternas besegrande i andra rummet, för att i det främsta framlyfta och låta oss tjusas af sjefva det sköna i kompositionen. MIl Michal blef äfven tvenne gånger framropad. Den stora konsertaria af Mendelssohn, som mll Andree sjöng i första afdelningen, ehuru ganska vackert utförd, torde dock i åtskilligt öfverskrida gränsorna af sångerskans resurser; hon lyckades så mycket bättre i återgifvandet af de trenne täcka visorna, Lotosblumex, Liebesfrähling och -Wanderlied af Schumann, och hvari denne kompositör, likasom i.visgenren i allmänhet, framstår i en vida fördelaktigare dager än i sina instrumentalpjeser. Mil Jacobsson reciterade på ett vackert och varmt sätt Tegners -herrliga poem Resignationen, som gjorde ett godt och lifligt intryck på åhörarne. En mera manlig kraft taga dock åtskilliga strofer deri i anspråk, hvaribland företrädesvis den första versen, deri den store skalden i några få, djerfva drag så snillrikt skildrat titanernas fåfänga försök attstorma Olympens borg. För det goda valet förtjenar mll Jacobsson allt erkännande, och önskligt vore om exemplet vunne efterföljd. En ung tysk violinist, hr Carl Kempff från Mecklenburg, spelade Vieuxtemps, af de flesta här gåstande violinspelare hörda Fantasie oaprice, och vann för sin vackra ton, sitt musikaliska föredrag och sin betydande tekniska färdighet mycket bifall, om han än icke lyckades uppfylla hvarje liten detaljfordran i utförandet af denna ytterst svåra komposition, som Vieuxtemps tyckes hafva sammansatt hufvudsakligen för att deri utveckla sin egen vidtberömda virtuositet. Cherubinis med den anakreontiska sångmöns lätta och fina ton verkligen beslägtade ouverture till Anakreon öppnade konsertens första afdelning, och det lifliga scherzaot ur Mendelssohns A-moll-symfoni len andra. Att samtlige exekutörer och exekutriser blefvo ramropade, nu likasom vid hr dAuberts konsert, oehöfva vi knapt tillägga, ty det tyckes höra till ordningen för aftonen. Re rt RN