(Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 7 Febr. 1857. Här är nu den uppoch nedvända verlden. Junkrarne blifva liberala, och -feodalpartiet mognar till en konstitutionel statsform. Tro icke att det är ironi. Jag berättar er ett underbart, men fullkomligt säkert faktum. Oppositionen emot husskatten och saltskatten utgår från venstern och den lägre adeln, Båda arm i arm utmana, visserligen icke såsom don Carlos och markis Posa sitt tidehvarf, men dock regeringen och hennes finanslagar. Venstern har begripligtvis icke frivilligt bjudit armen; den har snarare af den nya bundsförvandten blifvit oförmodadt och utan tillåtelse tagen; och ehuru båda partierna till det yttre ifrågasätta koalitionens tillvaro, äro vi likväl midt inne i den. Att för öfrigt junkrarne agitera mot husskatten, är i och för sig icke besynnerligt, då de deruti vädra en framtida reglering af grundskatten. Men de tillvägagå i nanskommissionen och inom pressen på ett så intressant energiskt sätt emot embetsmannaväldet och det omåttliga skrifvareväsendet, att jag måste något närmare skildra denna nya företeelse inom vårt eljest stagnerade konstitutionella lif.