Nöden i Finland. Från Kajana skrifves i tidningen Wiborg: Redan sistlidne vår och sommar uttömdes alla förråder så i säd som penningar, och så kommo de olycksdigra frostnätterna i Augusti och September månader och tillintetgjorde bondens återståendesvaga förhoppningar för framtiden. Hemskt var att skåda den nedstämdhet, att man icke må säga förtviflan, som var målad på alla ansigten. Allt hvad som skördades befanns vid tröskningen för det mesta bestå af bara agnar, och jultiden ivar det hos de fle-. sta slut med årets afkastning. Nu återstod för torpare, backstugusittare och inhyseshjon, af hvilka här på orten åtminstone halfva befolkningen utgöres, intet annat än att, sedan de föryttrat sin enda ko, för att i det längsta uppehålla det usla lifvet, med hustru och barn begifva sig på tiggeri. — Fattigvärdsstyrelsen stod och står ännu rådlös med sina ringa tillgångar, och ingen extra taxering är möjlig, då den besutna allmogen är lika fattig som den obesutna. Sådana fall äro icke ovanliga, att en bonde går byn omkring för att få låna ett pund mjöl, men återvänder lika fort hem som han utgick; ja ännu tomare, ty han medför ett om möjligt ännu mera förkrossadt hjerta, då han ingenting har att gifva åt af hunger förtärda hustru och barn., En korrespondent till Helsingfors Tidning berättar bland annat följande; Uti hela Paldamo socken, gom har nära 8,000 invånare, finnas knappast 20 familjer, som komma tillrätta i år med egna spanmålsförråder. Tiggare finnas i mängd, och hvad som ofta är hjertslitande, är att se nästan nakna små barn släpas gård ut och gård in och ofta afvisas; utan att få värma sig, än mindre stilla sin hunger.