Aftonbladet – 17 februari 1857, sida 2

mindre än som skulle följt af kommerskollegil förslag. Och då man ihågkommer, att den nu särskilt utgående tolagen för de stora förbrukningsartiklarne kaffe, tobak, socker, bränvin och sprit samt vin rm. fl. blifvit til lagd den förut stadgade tullafgiften och således kommer att fortfarande utgå, fast hädanefter under namnet af tull, så blir i sjelfva verket statskassans uppoffrivg för tolagens afskaffande långt mindre, än man af anslagets belopp kunde föranlåtas antaga. Då sammanräknade tulloch tolagsafgiften blifvit nedsatt, beredes den förbrukande allmänheten en lindring, och der afgifterna oförminskade utgå, koramer alltid vid en stigande förtullning städernas andel att blifva mindre, än om tolagen fortfarande skulle efter hittills gällande grunder särskilt uppbäras. Under en tullupp börd af 9,520,000 rdr har den särskilt erlagda tolagen uppgått till 815,730 rår, och således utgjort mera än 87, 4, då hädanefter tolagstillökiingen endast skulle utgöra 5 4 af hvarj: stads stigande tulluppbörd. Nu har finansministern i sammanhang med förslaget om den nya tolagsregleringen tillika gjort hemställan om åtgärder för ett ändamälsenligt ordnande eller fullkomligt afskaffandc af de flera öfrige stadsafgifter, med hvilka utländska varutrafiken betungas; och tidpunkten synes således icke vara aflägsen, då man bör kunna motse ett slut på allt det trassel och omak, som, mera än de mångfaldiga afgifternas belopp, i följd af uppbördssättet, försvårat tullklareringen. Endast i få delar af sjelfva tulltaxan afviker propositionen från komiterades förslag; och det mesta af stadsrådsprotokollet innefattar en vederläggning af de många försöken att motarbeta tullreformen. De af K. M:t föreslagna väsentligaste förändringar i komiterades förslag äro följande: att, då komiterade i sitt förslag till tulltaxa upptagit em låg införselstull för beck, beckolja, tjära och tjärbärma, K. M:t ansett tull fri införsel af dessa varor böra medgifvas; att tullsattserna å garn, såsom ett väsentligt material för inhemska väfverier, blifvit nedsatta under komiterades förslag, nemligen för ffärgadt bomullsgarn från 25 till 20 öre, för ofärgadt kameloch ullgarn f.ån 25 till 15 och för dylikt garn, färgadt, från 32 till 20 öre skålpundet; att införselstullen på gryn är af komiterade antagen till 6, men af K. M:t till 4 öre, likaledes pr skålpund; att tullen pr centner på oberedda hudar och skinn är för torra, osaltade och obestrukna föreslagen af komiterade till 4 rdr, af K. M:t till 2 rdr 50 öre, för saltade eller bestrukna af komiterade till 3 och af Kongl. Maj:t till 2 rdr, samt för våtsaltade och andra slag, af komiterade till 2 rdr, men af K. M:t till blott 1 rdr 25 öre; att humle, som komiterade upptagit till något nedsatt tull, skulle erhålla tulifrihet; att en del feta oljor, för hvilka komiterade upptagit tullen till 3 öre, skulle komma att draga endast 2 öre tull skålpundet; att de tullsatser, som komiterade föreslagit för införsel af tackjern, stångjern och åtskilliga andra former af jern, äfvensom för stål, blifvit af K. M:t utbytta mot tulifrihet; att K. M:t ansett införselstull på salpeter böra, under vissa förbehåll, upphöra från 1859 års början och krut från samma tid tillåtas till införsel mot 5 öre tull för skålpundet; att införselstullen på stearin och ljus blifvit af K. M:t nedsatt, i allmänhet till hälften af hvad komiterade föreslagit; att, då komiterade ansett oraffineradt koksalt böra draga en införgelstull af 20 och bergsalt af 12 öre centnern, K. M:t deremot funnit dessa nödvändighetsartiklar förtjena tullfrihet; men att införselstullen å kaffe och kakao är af K. M:tantagen till 10 öre i stället för 9, som komiterade föreslagit, och å tobaksstjelk till 20 öre, eller 6 utöfver komiterades förslag; pr 8, 0. 8. V. Redan förliden sommar, då vi behandlade komiterades förslag, fästade vi uppmärksamheten på behofvet af tullfrihet vid införsel af åtskilliga bland dessa artiklar, såsom salt, humle samt tack och stångjern. Vi beklaga endast att afseendet å statskassan synes hafva hindrat från fortsatt medgifvande af tullfrihet för artiklarne gryn, oljor, ljus och andra lika angelägna förnödenhetsvaror; äfvensom att denna omständighet icke ansetts tillåta en dylik frihet för oberedda hudar ock skinn, hvilka i vårt klimat äro lika oumbärliga som födoämnen. Den, om också obetydliga förhöjningen af införselstullen å kaffe utgör en i vår tanke betänklig afvikelse från det antagna systemet; ty kafte har numera blifvit en verklig nödvändighetsvara, hvars måttliga bruk både lemnar en sund föda och icke minst surrogerar bränvinssupandet. Vi kunna icke heller obetingadt gilla den tullförhöjaing å tobaksstjelk, som K. M:tföreslagit, då beskattningen redan förut varit uppdrifven långt utöfver ett lämpligt förhållande till varans ringa värde. Men, oaktadt dessa omständigheter, hvilka synas hafva egt sin grund i någon farhåga för statsinkomstens tillräcklighet, och, hvad tobaksstjelk särskilt angår, så väl i närmandet till norska taxan, som i tullkontrollen, anse vi oss kunna och böra uttrycka den förhoppning, att rikets ständer skola hufvudsakligen antaga det kongl. förslaget. — Svenska Tidningen har nyligen (den 2 och 3 dennes) innehållit ett par artiklar under rubriken: Prinsreg:ring, hvilka synas göra anspråk på mycken grundlighet och tillika äro författade uti en ton, som lätt röjer den