Aftonbladet – 17 februari 1857, sida 1

ert yrke, som kommer er att frukta redogörelsens timma, icke kan vara annat än syndigt. Godt, jag misstänker nog att ni säger sant; men hvad kan då förmå fader Bonnie att försvara det? Min vän, jag måste tillstå att jag anser, det fader Bonnie häruti försvarar en själsförderfvande villomening; jag måste tillstå sanningen, enligt. hvad mitt samvetebjuder mig, ehuru jag af bjertat ber Gud så väl för honom som för er; Jag-hemställer till ert eget samvete, min vän, huruvida ni tror er kunna förtfara med ert yrke och ändå lefva ett kristligt lif.o Nej; sanningen att säga är det ett fördömdt dåligt yrke, ja är det så. Och jag känner mig gement illa till mods i qväll, emedan, ser ni, jag vet att jag inte handlat rätt emot den här tösen, Jag borde låtit henne vara i fred, men djefyulen eller någon hans gelike fick makt med mig, tror jag. Och nu har hon fått en feber och ropar och jemrar sig så illa. Ja, hon säger saker ibland, som riktigt skära mig genom märg och ben, den stackarn. Fader: Dickson fälde tårar af bedröfvelse vid: denna berättelse och kände sig nästan brottslig af att: till skenet och den yttre formen tillböra en kyrka, som fördrog en dylik himmelsskriande synd. Han fortsatte färden jemte sin ledsagare, då och då brytande tystnaden med ett utropeller en strof ur en hymn. Efter omkring en timmas riåt ankommo de till slaflägret.. En stor eld hade blifvit: uppgjord på en afröjd plats, och glödande bränder och kol lågo ännu och pyrde bland den hvita. felaskan. En eller två hästar stodo bundna vid ett träd ej långt derifrån, och bredvid dem stodo vagnarne. Omkring elden spridda. i olika grupper lågo omkring femton män osh qvinnor med tunga jernblac