Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 2

Ära vare Gud! Herren varder kommande! Hänförelsen blef nu allmän: Från alla delar af fältet hördes ett oredigt virrvarr af uppmaningar, böner: och hymner blandade om hvartannat. Men plötsligt öfverraskades hvar och en af ett ljud, som tycktes skalla omedelbarligen ifrån topparne af den täta talldungen, vid hvars fot presternas talarestol blifvit upprest! Ve eder, som begären Herrans dag! Hvad skall han eder? Herrans dag skall varda ett mörker och icke ljus! Skallen, trumpeter i Zion! Blåsen till strid på mitt heliga berg! Må alla landets invånare darra; ty Herrans dag kommer! Der var en djup kraft i stämman som talat, och orden klingade ned genom rymden likt vibrationerna af en stor klocka. Folkmassan -betraktade hvarandra med häpnad; men under stundens allmänna: frihet, nattens mörker: och ma:san af talande, bedjande och ropande kunde ingen rätt urskilja hvarifrån den kom. Efter ett ögonblicks tystnad börjades åter sången, då .samma djupa stämmärännu en gång hördes tala: FR Haf bort dina visors buller ifrån mig7oc ljudet af ditt strängaspel, ty jag orkar icke höra dem, säger Herren! Min själ hatar edra fester och vill ej lyssna till: edra böner, ty edra händer äro sölade i blod :och edra -finorar klibba af lystnad och girighet. -Viljen mörda, stjäla och svära falskt, och komma och stå upp inför mig? säger Herren. I förtrycken de fattiga och väörnlösa och jagen främlingar, och edra kläder ryka af oskyldigt blod.:Men Herren har lofvat och sagt: Jag vill aldrig förlåta edra missgerningar, utan skall svedergälla dem allt intill tredje och fjerde led ! (Forts. följer.)