Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 1

ettiklassmöte. Bah, åttajhundra är detsamma som inte för henne! Jag kunde få tusen för henne hvad dag jag ville; men så hör jag inte en god predikan för inte heller — bar alltid ansett det rätt att;pruta af litet för presterna.s Nånå, jag får väl se på henne, sade fader Bonnie. Torde kanske kunna ge er sjuhundrafemtio för henne.n Kan inte det, sir, sade slafbandlaren. Det är verkligen omöjligt!, Nå, vi få väl talas vid efter mötets slut. Hon har ett barn, fyra år gammalt, fortfor slafhandlaren med en liten hostning; en frisk och präktig pojke; jag räknar påjhundra dollars för honom. Nej, det duger inte! sade fader Bonnie. Det svärmar af negerbarn der hemma hos mig och jag vill icke ha några fler på halsen.n Men jag säger er, återtog slafhandlaren det är en ståtlig pojke. Han;skallingenting stort kosta er i underhåll, och innan ni vet ordet af, skall ni finna honom värd sina tusen dollars hvad dag ni vill sälja honom., Nå når, sade fader Bonnie, jag får väl tänka på saken. så Om aftonen var anblicken af mötesfältet ännu mera pittoresk och karakteristisk. De som stå i spetsen för dessa camp-meetings äro vanligen män, hvilka, utan att mycket tänka på saken, likasom instinktvis tillegna sig en viss förmåga att verka på massan och taga härvid till bundsförvandter alla naturens storartade krafter och mäktiga inflytelser. Ett slags rå, oslipad poesi genomgår deras eget sinne, betonar deras språk nch uppenbarar sig i alla deras anordningar. Nattens sublima och harmoniska allvar, med all dess mystiska förmåg att stegra passionernaoch göra känslan ljup och lefvande, har alltid af dem varit