Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 1

ej vilja återgifva dem. Striden afbröts genom fader Bonnies ankomst. Hör på, gossar! hvad är det för satans verk ni håller på med här? Ingenting sådant på vår mötesplats! Detta är Herrans mark, derföre slut med ert svärjande och era slagsmål ! Ett oredigt mumlande af röster började nu: förklara för fader Bonnie orsaken till oväsendet. Ho, ho! skrattade han. Låt ni negern löpa; god mans tid att jaga upp honom sedan mötet är öfver. Ni ha kommit hit för att sköta om er eviga frälsning. Låt mig då inte höra, att ni svär och slåss i stället! Se så, gossar, stäm in i hymnen med mig! Och härmed uppstämde han en välkänd sång: Då Israel till Jericho drog, -O Gud, förbarma dig! Häruti förenade den ene efter den andra sina röster; och sålunda stillades oväsendet. Hör på, sade fader Bonnie till slafhandlaren med låg ton, i det han begaf sig bort, har ni någon bra kokerska i er drift den här gången? Skulle nästan tro det, svarade slafhandlaren, och det en af prima sort; en kokerska numro ett, det är säkert det! Snokade upp henne för rampris, hvarföre jag också vill låta er få henne för åtta hundra dollars, eftersom ni ändå är prest. Ni måste anse evangelii predikande för ett mera inbringande yrke än det är, sade fader Bonnie, om ni tror att en prest kan ha råd att utbetala en sådan summa. Ah, ni har inte sett henne ännu inföll slafhandlaren. Det är rampris för henne, skall jag säga er. En frisk, stark och härdig qvinna, sparsam och omtänksam hushållerska, gudfruktig metodist dessutom, och medlem af