Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 1

allt då och då -kan få höra en anständig predikan bär i trakten. Jag tänker sälla mig till fanan nu och bli en stridsman på allvar. Och hälla dig på afstånd från Abijah Skinflints disk, eller hur, Ben? sade hans hustru. Ja besitta mig, ska jag ickel! skrek Ben. Allting ska ske med måtta likväl. Ett glas eller två kan en behöfva att klara strupen med, innan hymnerna begynna, förstår du; men inte mer, inte merl! Slafbandlaren från Georgien, som slagit sig ned i grannskapet af mötesplatsen, närmade sig nu Ben och hans hustru. sKan ni tänka, sir, sade han, en af mina förb-de negrer derborta bröt sig lös och flydde mot trösken, medan jag var och hörde på redikan i morse. Kunde ni kanske ta er und med er här och sätta efter honom ? Jag gaf inte mindre än niohundra dollars, och:det kontant till, för den karlen., Hå, bvad är det värdt ni vänder er till honom? sade Jim Stokes, en kortväxt, däst och klumpig karl, klädd i en jagtskjorta af blått kentuckytyg och som just nu framträdde på scenen. Anfäkta och regera er, hans hundrace duger till aldrig smul! Nej, mina äro af rätt gry, de, ska jag säga er; äkta Florida blodhundar! Har sett en af dem skaka en neger i sitt gap, som hade det varit en svamp.n Den stackars Bens nygrundade religion kunde ej emötstå detta plötsliga anfall af den lede fienden. Han rusade upp och, oaktadt sin hustrus bönfallande blickar, strök upp sina skjortärmar öfver armbågen, stälde sig i position och utmanade sin motståndare till ärlig knytnäfveskamp. En folkhop samlades genast omkring dem, skrattande, vadslående och uppmanande de: stridande :med svordomar och uttryck på så grof rotvälska, att vi