Aftonbladet – 16 februari 1857, sida 1

Emellertid herrskade i Abijah Skinflints lokal ett ofantligt lif. Den bestod i ett långt, lågt skjul, uppsatt af grofva stafrar och täckt med gröna buskar, nyss huggna i skogen. Här meddelade bränvinstunnan ständigt af sitt öfverflöd åt kunderna, som trängdes deromkring. Abijah satt midt på en slags Klumpi disk, dinglande med benen och sugande p halmstrån, medan hans neger hade fullt upp att göra med att betjena hans kunder. Såsom varande sträng kalvinist ansåg Abijah vid dylika tillfällen sin värdighet fordra, att medan han blott höll den lekamliga blicken noggrant fästad på sin verldsliga vinning, låta själens öga vaka öfver hans andeliga fördelar och noga SIE hvarje tillfälle som erbjöd sig att nedslå och besegra sina motståndare, metodisterna. I denna lofvärda afsigt hade han just nu antastat en liten fet och frodig metodistbroder och med honom börjat en teologisk disputation, hvars lärda bevisningar och spetsiga hårklyfverier, framstälda med dessa värda herrars utsökta vältalighet, vi dock vilja bespara våra läsare. På en motsatt sida af mötesfältet satt Ben Dakin i sin tältöppning, smekande en af sina favorithundar och med hustru och barn intagande sin bastanta middagemåltid. Det säger jag dig, hustru, sade Ben, torkande sig om munnen, att nu ämnar jag R in med lif och själ och tjena Herran på fulla allvaret, Af nästa vinst jag gör på negerjagt tänker jag ge hälften för att laga att man