Aftonbladet – 13 februari 1857, sida 3

statsråden; ty enligt förstnämda. 4 få icke prinsar innehafva civilt embete, enligt den sistnämda icke statsministrar eller statsråd tillika utöfva annat embete. Genom dessa grundlagsparagrafer äro således just personer i. den samhällsställning, : som ; förut nästan ständigt varit kanslerer, enligt lag numera derifrån utestängde. (I förbigående torde tillåtas erinra, att den förste kansler för Upsala akademi var riksrådet Abraham Bonde, år 1607. Från och med år 1645 blefvo chefer. a för kungliga kansliet älltid valde. till. kanslerer, ända till år 1747, då kronprinsen Adolf Fredrik dertill utnämdes. Grefvarne .Höpken och. Creutz blefvo näst derefter såsom kanslipresidenter valde till kanslerer, men sedermera åter prinsar.) Hvyilka personer kunna då i öfrigt anses så befogade som enligt 5:te S:n af universitetsstadgarne er-. fordras för valbarhet, nemligen att genom sin samhällsställning, i förening med nit för vetenskaplig odling, verksamt kunna vårda och befrämja universi tetets väl? Denna fråga är af vigt att i tid och inpan nästa kanslersval få besvarad. Om man med afseende på samhällsställningen tager rangrullan till ledning, så kan man icke gerna: gå så långt ned som till biskopar; ty dessa, såsom: stående i jemnbredd med prokansleren i Lund och efter.prokansleren i Upsala, kunna knapt sägas hafva tillräckligt upphöjd samhällsställning för att blifva antagna. Det återstode då nära nog endast att i anseende till samhöllsställningen välja på presidenter i hofrätter. och kollegier, eller på enskilte magnater hvilka gjort sig kända för ett storartadt och upplyst nit för och befordrande af vetenskaperna. Båda delarne lära dock vara sällsynta nog att finna, och svårligen nå-: gotdera valet kunna uppfylla de allvarliga äliggan-! den, som nationen och universiteterna hafva rätt att: kräfva af en kansler såsom embetsman, och hvaraf med. hvarje dag alltmera. göres behof. Med ett ord, rättigheten för universitetskonsistorierna att välja kansler är så kringskuren af undantag, att svårligen någon kansler kan, enligt nu gällande grundlag, genom val erhållas, som Kong. Maj:t tillerkänner de förenade egenskaper, hvilka u:göra vilkor för att valet kan af konungen stadfästas; Enligt hvad i-början af denna skrift antyddes, blir det dock:med ,hvarje dag angelägnare att kanslersembetat både för. sakens skull.och enligt de nu gällande universitetsstatuterna betraktas från.en..annan synpunkt-än hittils under, långliga tider egt rum, då universiteterna valt en prins: till kansler, mera, under den,rådande föreställningen att läroverket borde bestrålas af glansen af ett kupgligt namn, eller. med andra ord för. hederns skull, såsom. det plägar kallas, än för att pålägga kansleren någon börda.af pligter i och för, denna befattning, men kanslerssekreteraren varit den, som egentligen förvaltat embetet — under sådana förhålianden synas dessa läroverk vara bättre betjenade. med att till sin styresman erhålla den, som har föredragningen af. universitetsärendena hos Kongl, Maj:t till sitt åliggande. — För att åstadkomma detta, föreslår jag vördsamt.den förändring af, sjette n regeringsformen, att till orden: en för ecklesiastikdspartementet — —, fogas följande tillägg: hvilken jemväl. såsom kansler förer öfverstyrelsen öfver universiteterna. Skulle den omständigheten, att Hans Kongl., Höghet kronprinsen för närvarande innehar kanslersembetet, . anses utgöra ett hinder emot antagandet af n ssnärda förslag, afver orm detsamma i öfrigt af utskottet gillas, så kan denha olägenhet afbjelpas genom. att tillägga orden: pär kanslersembetet. ej. mera utöfväs af dess nuvarande innehafvare., ? Det kan väl invändas, dels att konsistorier valrätt härigenom komme att försvinna, Mer kvitt ängentiog betydde, enligt hvad nyss blifvit ådagalägdt, i anseende till det sätt, hvarpå denna valrätt hittills blifvit begagnad, och skulle motyägas af fördelen att hafva en ansvarig embetsman; dels ock att ecklesiastiikministern vore jäfvig att föredraga inför kpnpagen de mäl, hvilka hän förut såsom kansler handlagt. Detta, senare kan dock endast vilkorligt antägas i fall man erinrar sig, att de tillfällen, då besvär öfver kanslerens beslut hittills blifvit införda, varit högst sällsynta, och att, dessa besvär icke ledt till någon ändring. .Oriktiga eller olämpliga beslut kunna naturligtvis fattas äfven i högsta. instansen, emedan ingentiog menskligt är fritt ifrån misstag. Dessutom kunde nu antydda svårighet Hjelpas genom borttagande ur universitetsstatuterna af kanslerens skyldighet att afgifva särskilt utlåtande isådana mål dar konungen beslutar, till exempel i afseende på tillsättande af tjenster med kunglig fullmakt. Skulle böglofl. utskottet ej finna skäl att tillstyrka nu föreslagna grundlagsförändring, utan anse val af kansler böra ega rum, så vågar jag åtminstone underställa utskottet förslag till en sådan ändring af 45:te och 34:de SS:nairegeringsformen, hvarigenom konsistorierna må ega full frihet att, i enlighet med universiteternas statuter, välja sådane män med upphöjd. samhällsställning, som böra väl kunna främja universiteternas väl; hvarföre hemställes om följande tillägg : i 34:de :n regeringsformen, efter orden: annat embete, följande: än kanslersem betet vid universiteterna utöfya; i 45:te :n regeringsformen, efter ordet: sböras, äfvensom de ock må kunna, efter i laga ordning skedt val, utses till kanslerer för universiteterna: Det senast här ofvan föreslagna tillägget åsyftar endast åstadkommande deraf, att praxis icke längre måtte stå i uppenbar strid mot grundlagen, men utan att jag anser. det vara -egentligen önskvärdt:att ett embete, som till sin natur bör vara förenadt med ansvarighet;innehafves af en prins, af hvilken, under hittills rådande sätt att betrakta medlemmar: af det kungliga huset, svårligen lärer komma att kräfvas den närmare och personliga handläggning af förekommande ärenden, som dock är af sakens vigt påkallad, eller någon juridisk ansvarighet för möjliga uraktlåtenheter och missbruk... a (Insändt.) Komministrarnes ställning ooh deras löner. : Att komministrarnes löner, der de icke blifvit förminskade, äro i allmänhet desamma nu, som för 175 år sedan, är väl bekant. För nära 100 år-sedan insåg man det obestämda i. författningen rörande deras löner; men under tidens löpp har likväl icke någon bestämdare författning i detta afseende hunnit att till