lan etatsrådet Salicath, kärande, och Dagbladets redaktör Bille, svarande, det andra mellan redaktören af Feedrelandet, Ploug, och redaktören af Kjöbenhavnsposten,, Griine, ömsom kärande och svarande. I förra målet frikändes hr Bille, och rättegångskostna-derna qvittades mellan parterna; i det senare : dömdes båda parterna till böter, hr Grine till 100 rbdr och hr Ploug till 50 rbdr, hvilka böter tillfalla fattigvården. Omkostnaderna qvittades äfven 1 detta mål. Första numret af ett israelitiskt veckoblad för norden har utkommit. Bladet utgifves af hrr E. Levison och M. J. Cohn. FRANKRIKE. I Paris gick ett rykte, att Monitörens not ora Donaufurstendömenas förening föranledt reklamationer från Englands och Österrikes sida. Från en annan sida deremot påstås, att noten, innan den offentliggjordes, varit meddelad engelska, ryska och preussiska regeringsrne. Ryssland och Preussen skulle ha uttalat sig afgjordt gynnsamt derom, och äfven England skulle icke ha upptagit den ogynan samt. Persiska sändebudet Feruk Khan, har benom att utbedja sig ett samtal med engelska sändebudet i Paris, lord Cowley, gifvit tillkänna sin afsigt att träda i direkta underhandlingar med engelska regeringen angåenda persiska frågan. — Det säges att grekiska sändebudet i Paris blifvit officielt underrättad om vestmakternas beslut att den 20 Februari låta verkställa Greklands utrymmande. En korrespondent berättar, att konteramiral I Rigault de Genouilly, som för några dagarl sedan på fregatten Nemesis, inskeppade sig till Kina, blifvit af franska regeringen beordrad att påyrka undertecknandet at ett fördrag, hvari afseende fästes lika mycket på religionsintressena som på handeln. Det berättas, att marskalk Canrobert skall föra befälet öfver det läger om 40,000 mar, som i vår kommer att sammandragas vid Chalons. Man anser detta kommando såsom et steg till högsta chefskapet öfver kejserliga gardet, hvilket framdeles lärer komma att uppdragas åt honom. Samtidigt lära marskalkerne Bosquet och Pelissier komma att utnämnas, den förre till öfverbefälhafvare för lyonnerarmån och den senare till generalguvernör i Algier. Dock tyckas dessa utnämningar, i synnerhet :de båda sistnämda, vara :tävligen Mycket stälda på framtiden: Ett rykte är nemligen fortfarande gängse om förändringar inom -kabinettet. Det. heter att nuvarande generalguvernören öfver Algerien, marskalk Randon, skall blifva krigsminister och nuvarande krigsministern, marskalk Vaillant, öfvertaga utrikesportföljen. Paschans af Bagdad son har anländt till Paris, för att å sin faders vägnar anställa ingeniörer för de tilämnade vattenbygnadesarbetena på Tigris och Eufrat. Rättegången emot den numera afrättade mör daren Verger fortfar att sysselsätta den ut ländska pressen, och det vill af de från olika håll meddelade uppgifterna verkligen synas som ha e vid domstolsförhandlingarna i detta mål flera oregelbundenheter förekommit, till hvilka man tagit sin tillflykt föratt förebygga de för presterskapet mindre behagliga upplysningar, som bhöllo på att komma i dagen dels genom Vergers egna yttranden, dels genom de af Verger åberopade vittnenas utsago. En korrespondent från London berättar med anledning häraf, att en fransk jurist tillsändt flera engelska tidningar en uppsats rörande rättegången mot Verger. Denna berättelse, säger korrespondenten, bekräftas i hufvudsaken af tillförlitliga privatunderrättelser från Paris. Sedan författaren uttryckt sin afsky för förbrytelsen, klandrar han de oregelbundenheter, som under rättegången blifvit begångna, och yttrar bland annat: Verger begärde inkallandet af 60 vittnen. Instruktionsdomaren hörde dem enskilt, men vägrade att meddela deras berättelser samt förbjöd dem att offentliggöra desamma. Verger skref till justitieministern och till kejsaren. Ministern beviljade det anstånd, som Verger begärde, men förbjöd vittnenas förekallande. — Bland dessa 60 vittnen funnos åtminstone 40 suspenderade, prester, beredda att inför rätten och allmänheten intyga, att de på ett skymfligt sätt blifvit afsatta från sina prestembeten, derföre att de vägrat att lyssba till sina förmäns vanhederliga önskningar, derföre att. de ansett såsom sin plikt att afslöja det andliga .ståndets osedlighet 0. 8. v. Statsprokuratorn har förklarat dessa vittnens utsago osannfärdig; till det franska presterskapets heder Önskar jag, att förhållandet må vara sådant. Men ett af tvenne måste vara händelsen: antingen äro de berättelser, som aflagts inför instruktionsdomaren, falska — i det fallet måste vittnena anklagas för mened; eller också äro de sannfärdiga — då måste på grund af dem en kriminalrättegång anställas mot de angifna. Man ville undvika den oer-l: hörda .skandalen; -man förklarade vittenas utsago. irrelevants, Och likväl skulle vittnen. bestyrka del omständigheter; genom -hvilka, Verger förmåtts till sitt afskyvärda brott.) Dessa må nu hafva utgjort mildrande omständigheter eller ej, så var dock instruktionsdomaren icke begåfvad med den visdom, att han på eget ansvar kunde afgöra, huruvida de minskade Vergers brottslighet eller ej. Huru ohygglig gerningen också: är, så eger dock. den..menskliga rättvisan icke att för brottslingen afskära de medel, genom hvilka han vill:bevisa hvad för bevekelsegrunder han haft. Hvad som måste förefalla den enklaste rättskänsla oförklarligt, är; att mån afkubnat dödsdomen mot honom: ;utan: att tillåta honom ått hålla sitt försvarstal, på hvilket han om). sorgsfullt förberedt sig alltifrån arresteringsdageni Presterskapet fruktade detta tål lika mycket som vittnesberättelserna, icke. ällehast för afslöjundet af presternas förhållande, utan äfven derföre att Ver; ger ämnade framställa grunddragen för en ny sekt Detta kan vid? första: påseendet förefalla otrolig Det förefaller; omöjligt att en, mensklig. fot): skulle kunna -framtränga : genom; dessa: tätal!l otillgängliga vildsnår, men vi måste icke dess