att släppa tömmarne! ur händerna; nej, inte fö aldrig det! sade Gamle Hundra: sAck Gud:signe er, miss Nina; sade Tiff, som återfått sin vanliga godlynthet. Det är ingenting. Riktigt ea utvald lokal det här för vagnen att gå sönder. Jag kan spika ihopen i blinken. Al PER Och Tiff bevisade sina ord med sina gerRingar, ty en rund sten och en stor spik satte allt i skick igen. Hör på, Tiffo, sade Nina,-hur är det med miss Fauny och barnen? — Mias Fanny! Om Nina öfverhöljt T:ff med presenter, kunde hon ej gjort honom hälften så lycklig som med dessa ord. Han böjde sig också djupt till jorden under tyngden af sin sällhet och svarade, att miss Fanny och bareen mådde -väl. 5e så John, sade Nina, nu kat du köra på. Jag är säker,, tillade hon, vänd mot sina reskamrater, att jag försett Tiff med glädjeämne för minst sex veckor med blott ett enda ord. Det der miss Fanny tog bättre än om jag skickat honom ett helt mått potatis. Ännu hafva vi en scdn att föra våra läsare till, innan vi sluta Öfversigten af dem som beredde sig att deltaga i den stora sammankomsten. Läsaren måste följa oss långt bortom alla menskliga boningar inåt den ödsliga vildmark, gom blifvit känd under namn af Eländesträsket,. Vi passera igenom vidsträckta trakter, hvarest skogen tyckes växa upp: ur sjelfva vattnet. UCypressen, dem röda. cedern, gummioch tulpanträdet, poppetn och björken bilda ett skönt brödraförbund och sammanfläta sina lummiga kronor öfver våra hufvuden. Stammarne uppskjuta i massiva kolonner femtio, sjuttiofem och hundra fot i höjd; och vid iorag fot sammanklasa sig ständi t grönskande jerneksbuskar med sitt täta glatta löfverk, nvilka, blandade med hagtorny vinrankor, klängtörne, lagrar och andra buskväxter, bilda ;n ogenomtränglig småskog.s Krypväxterna klättra stundom sjuttio till åttio fot: högt-upp toppen af de högsta träd och behänga deas grenar med sina blomstrande guirlander.