D RE DJ) EN BERATTELSB-AF HARRIET BEECHER STOWE. Förra Delen. Vid korsvägen såg Tiff, som tittit sig om, det. Gordonska ekipaget; kördt af Gamle Hundra, utstyrd, i sin allra prydligaste skjorta med -manchetter, hvita handskar och gyldene hattband, komma med frisk fart emot honom. Om någonsin Tiff varit nära att känna förödmjukelsens sveda i sitt hjerta, så var det i detta ögonblick; han,tog dock tappert sin reträtt till den öfvertygelsen, att. om också skenet var emot, så var hans familj icke mindre gammal och ärofull för det; och derföre påtagande sig sin allra värdigaste hållning, gaf han sin häst ena extrasläng af piskan, som hade han velat säga: hvad frågar jag;efter dem, Men nu ville olyckaw att hösten, som i detta ögonblicz tog ett något oförsigtigt skutt, ryckte ut spikarne, som fasthöllo den ena skackein, hvilken nu låg, förnedrad släpande i sanden, De gamla repstumparne till;seldon drogos helt och hället på sned, och just i. detta ögonblick kom det Gordonska ekipaget framsvängande. Jag vet inte hvad de skulle få ge mig, sade Gamle Hundra hånfullt, för att Jag skulle köra ett sånt elemenskadt skräp; faller ju sönder bit för bit! Å inte det der, just som det hvita patrasket plör syra te åt sig, så vet inte jag ! Hvad står på ? sade Nina och tittade fram ur vagnen, Ah Tiff, god morgon, min gamle; väul Kan vi bjelpa er? John gå ned och hjelp honoma 4, Med er tillåtelse, miss Nina, så ä hästarne så inmariga i dag, så jag kan inte tänka på () Se Aftonbladet a:r 4—26, 28—35.