sig. Detta yttrande har utfallit högst oförTelaktigt för regeringen och innefattar ett så skoningslöst blottande af det afgifna nådiga förslagets brister, att vi sällan sett en sådan kritik, utgången från konstitutionseller nåsot annat utskott som haft att behandla en regeringens proposition. Det är således icke atan undren man finner detta utlåtande bi;rädt icke. blott af borgareoch bondeståndets samtlige ledamöter i utskottet, utan äfven af samtige de adliga ledamöterna, med undantag af kammarherren friherre Paykull; hvaremot det alldeles icke förvånar oss att högvördiga presteståndets samtlige ledamöter i utskottet, med professor Lindgren i spetsen, emot utskottets betänkande afgifvit en riktigt sOnsistoriel reservation, deri utskottets skäl för sitt afstyrkande förklaras vara af särdeles underhaltig beskaffenhet, för atticke säga fullkomligt obefogadea TER Vi öfverlemna åt ..saren att sjelf pröfva beskaffenbeten af de skäl utskottet anfört för sin slutföljd att icke anse propositionen antaglig. Sedan nemligen utskottet förklarat sig icke bafva något att erinra vid förslaget, dels om inskräkning af interimsaregeringens ledanöter från 20 till 8, dels om dessas utseende intingen af konungen. eller :af de respektive statsråden i Sverge och Norge, dels om interimsregeringens sammanträde i Stockholm, der ej sådana hinder möta som göra det an tingen omöjligt eiler vådligt, dels. om ordförandebefattningen samt slutligen angående det för afgörandet erforderliga antal ledamöer, yttrade sig utskottet, i anledning af de väsentliga föreskrifter som saknas i det ifråzavarande författningsförslaget, äfvensom rörande dess formella brister, som följer: Utom de nu omförmälda, i förslagets 2 4 afsedda ändringar i 7 3 af riksakten, hvilka redan genom sjelfva ordalydelsen tydligen gifva sig tillkänna, såsom åsyfiande att antingen i stället för redan befintligt stadgande gifva en till ämnets beskaffenhet motsvarande ny föreskrifty eller ock meddela bestämmanden, hvilka hitintills alldeles saknats, framstår, såsom f ljd af inskränkningen i antalet af svenska statsrådsledamöterna i interimsregeriogen, en väsentlig ändring i den nu stadgade ordningen i hvad angår ärendenas föredragning. Riksaktens ursprungliga lydelse upptog, såsom redan är omförmäldt, föredraganderne för svenska ärenden, statssekreterarne, såsom ledamöter i interimsregeringen. Genom 1840 års grundlagsförändriog bestämdes statsrådsledamöter att, i egenskap af departementschefer, vära föredragande för de sju statsdepartementen; hkvadan den i anledning häraf ändrade lydelsen af riksakten, enligt hvilken svenska statsrådets såmtlige ledamöter skulle vara interimsregeringsmedlemmar, icke kunde, vid riksaåktens jemförelse med svenska regeringsformen, lemna rum för nigot tvifvel derom, att ju: .svenska ärendena skulle ;hos interimsregeringen föredragas af dessa departementschefer, hvar och en för sitt departement; utan finnas nu med de i riksakten förekommande orden: skola de svenska ärendena af den svenske föredragande, till hvars befattning de höra, föredragaso — departementscheterna otvifvelaktigt afsedda. Genom den nu af K. M:t i nåder föreslagna inskränkning, enligt hvilken endast, .de begge statsministrarne. och två statsråd skulle . från: Sverges, sida uti interimsregeringen deltaga, bortfölle möjligheten att samtlige departementscheferna bibehöllo föredragningen; blott fyra af de sju departemeatseheferna kunde iinterimsregeringen ega säte och stämma. Det kan nemligen icke förutsättas, det meningen skulle vara, ätt någrä departementschefer, utan att vara ledamöter i interimsstyrelsen, skulle derstädes fullgöra den föredragningsskyldighet, som endast. i deras egenskap af deltagande i statsrådets. förhandlingar och under den i sådant hänseende för dem .stadgade ansvarighet är dem, ålagd. . Om ock 6 i regeringsformen icke lägger något hinder derför, att chefsbefattningarne för alla statsdepartementen blefvo för tiden af interimsregeringens tillvaro uppdragna åt de fyra stadsrådsledamöter, hvilka äro samma regerings medlemmar, ligger det dock för hvar och en uppenbart, att, så vida interimsregeringens sammanvåro komme att omfatta annan, än ganska kort, tidrymd, ett dylikt sammanförande af regeringsärendenas beredning och öfriga handläggning ingalunda skulle kunna ske utan fara för hisder i ärendenas gång, och redan i den börda af arbete, som kan efter yttre uppfattning mätas, innebure ett tydligt misstag i bedömandet af verksamhetsförmågans möjliga gräns. Vid sådant förhållande, och med afseende på den nödvändigå jemlikheten i föreskrifterna om föredragningsordnitigen för samtlige statsdepartementen, måste derföre meningen af K. M:ts nådiga förslag i förevarande hänseende antagas vara den, att, i följd afinterimsregeringens förändrade organisation, departementschefernas föredragningsåliggande hos sådan regering komme att upphöra, och att derigenom naturligen uppkomme behofvet af särskilta, i rådslagen och besluten icke deltagande och följaktligen icke under statsrådsledamöters ansvarig het stälda föredraganders tillförordnande. En sådan väsentlig öfvergång från det gällande systemet i afseende på regeringsärendenas föredragning synes dock hafva bort icke allenast vara klart och bestämdt uttryckt, till undanrödjande af den nu anmärkta. tvetydighet, efier utskottets omdöme hänförlig till sådana olägenheter, hvilka vid uppsällningen af hvarje grundlag eller dermed i anseende till ämnet nära befryndad författning alltid böra med synnerlig omsorg och varsamhet undvikas; utan den synes ock hafva bort göras med sådan fullständighet i föreskrifterna, att tvifvel hvarken funnits om vidden af anspråket på nödiga egenskaper hos de till sådan vigtig befattning ifrågakommande personerna, eller om beskaffenheten af dessa föredraganders ansvarighet. Af svenska lagarnes allmänna priocip, att hvar och en skall vara inför staten ansvarig för utöfningen af sitt offentliga kall, följer visserligen ett ovilkorligt antagande. deraf, att den, som tillfälligt finge och således icke på. grund af egandej; till ansvarigheten förut bestämdt embete redan hade föredragningen af regeringsärenden hos unionsstyrelsen sig anförtrodd, äfven skulle för denna befattnings handhafvande vara ansvarig. Men härvid förekommer icke allenast den vidsträckta skilnad, som i allmänhet finnes emellan ansvarigheten för den i beslut deltagande föredraganden, hvars tillgörande.bedömes efter hans, till protokollet upptagna slutliga yttrande, vid: iemförelse med handlingarnes innehåll, -och-,den ; ansvarighet, som skulle kunna åläggas den icke-röstegande föredraganden; hvilken senare ansvarighet; utder bibehållande af vanliga sättet för protokollsföring, till det mesta NTE EEE ARS TISSUE TS: ARNE NET AASE NEEDED SNNNEENe O nej, 0 nej — låt honom — låt honom nte dö! Kan ni inte räddä honom? utbrast jvinnan med-förtviflan i sin röst. , Densårade mannens ögon -uppslogos:.och stirrade först med drömmande blick mot den