Aftonbladet – 13 februari 1857, sida 1

lamentet började sitt arbete, hade man mnästan glömt, att hör ännu finnes entribun och en opposition, som söker värna folkets rättigheter. En petition af 80 bedröfvade musikanter från Coblenz, hvilka blifvit störda uti gina söndagstillställningar genom en pietitistisk förordning, som blifvit utfärdad af Rhenprovinsernas guvernör, hr v. Kleist Retzow, framkallade en intressant debatt. Uti de förnämas hoteller, ja till och med uti de mäns våningar, hvilka utfärdat ordonnansen, tage balerna och fästerna ingen ände, -— yttrades bärvid af vensterns ledsmöter, — man måste derföre äfven låta de andra klasserna roa sig litet, Undantagsvis har detta argumentum ad homines haft verkan. De prokonsulariskt ur trapuritanska föroråninger, som utfärdas af hr v. Kleist: Retzow, bafvea blifvit på högre ort kasserade, och de 80 rhenska musikanterna kunna åter blåsa samt spela upp till dans sågzom förut. Derefter följde några belysningar,som lemnades af feodalpartiets enfant terrible, den år 1848 demokratiske; men nu ursinnigt reaktionäre grefve: Pfeil, hvilka på samma gång spridde munterhet och satte: kamrarne i-rörelse. Den demokratiske läraren Wander petitionerade nemligen. — himlen vete huru många gånger han gjort det förut — mot de godtyckliga åtgärder, för hvilka han varitutsatt från förvaltningens sida. Härvid invände en af vensterns deputerade, den: gamle presidenten uti revisionskollegiet; Lette, att. väl nu tiden kunde vara inne att göra den förorättade mannen rättvisa. Då utropade grefve Pfeil: Denna tid :skell aldrig komma! Lagen är icke rätten. Regeringen har handlat mot lagen, men hade likväl varit uti sin fulla rätt! Han sjelf hade en gång varit lagarnes offer, då han i följd af en duell blifvit dömd till sexårigt föstningestraff. Men redan efter några veckors förlopp hade den hädangångne konungens nåd befriat honom. Sålunda hade lagen funnit sitt korrektif uti rättvisan ! Och dessa hrr råka uti konulsiviska ryckningar, om man kallar dem absolutistiska! De vilja visserligen hafva ständerrättigheter, men på det vilkor, attdessa rättigheter endast komma feodaladeln tillgodo på alla de andra ståndens bekostnad. ; Att man i synnerhet i Preussen icke tår förvexla titularadeln med aristokratien, som man ej får söka här i landet, bevisas af en annan högst intressant debatt, uti hvilken vålnaderna af den upplösta jockeyklubben och den fallne Hinekeldeys duell skredo genom kammaren. Fråga var om inskränkningar som borde görag uti rätten att lemna kredit åt minderåriga. Man ville gå ockrarne in på lifvet med straffbestämmelser. Oppositionen bekämpade lagen, såsom vanmäktig och egnad att ännu grundligare förvirra de unga slösarnes rättsbegrepp samt komma deras lättsinne till hjelp. Wentzel höll i anledning häraf förliden lördag ett tal, som kastar så mörka skuggsidor på våra högre samhällsklassers sociala förhålklanden, att det synes rättfärdiga en kort återblick på hans frimodigs skildring. Wentzel erinrade om: att lagförslaget blifvit inlemnadt af justitie och krigsministern gemensamt, hvilket häntydde på att de unga adliga officerarne äfvenledes skulle blifva beskyddade af lagen mot ockrarne. Han vände sig derefter mot lagen i dess helhet samt dess detaljer. Ett socialt ondt kunde icke häfvas genom strafflagar. En passion, för hvilken man stänger en väg, skall. uppsöka farligare afvägar. Talaren skildrade derefter de unga slösarnes vanliga förfarande, och man fick höra sällsamma historier. .Ockraren fordrade, för att låna penningar mot förskrifning, accept af de unga personeras fäder eller andra anhöriga. Det är icke ovanligt att unge lättsinniga personer, i den förboppning att kunna återbetala penningarne inom några veckor och genast vid framstäld begäran erhålla nödigt accept eller borgen, egenmäktigt teckna densamma på reversen. Detta förekommer, såsom sagdt är, ganska ofta. Familjerna betala hellre oekrarne, än de tillställa skandal och låta draga de unga männen inför rätta. Men ockraren skall alltid förstå påhitta medel att kringgå Ja: en och rangera saken till ain fördel. Wentzel berättade flera. dylika fall af rättegångar mellan ockrare: och adliga gäldenärer. Lagen blef. icke desto mindre slutligen antagen. Man synes hafva önskat dess artagande på högre ort, för att gifva ett slags godtgörelse åt de borgerliga kretsarnes sårade sedlighetskänsla, i hopp att de icke så lätt skola inse den antagna lagens fullkomliga vanmakt. Emellertid visa sig kamrarne, oaktadt den stora majoritet öfver hvilken regeringen förfogar, likväl icke vera ett så fullkomligt lydigt verktyg, som den torde hafva väntat. De nya skatterna, i synnerhet fastighetsbevillningen, äro på väg att afslås, i följd af en ryst koalition mellan högern och venstern. Denna skatt på fastigheterna skulle komma att drabba städernas medelklass och de fat(igare klasserna, men deremot landsbygden och riddargodsegarne skonas. Af? dessa skäl har en stark agitation uppstått mot densamma. Men äfven de feodala äro missnöjda med skatten, emedan de deruti se en väg beträdas till grundskattens lagliga fördelning, som är ett af deras största politiska bekymmer. Regeringsförslaget kommer således sannoligt att falla. Man vet för öfrigt att inrikesministern, hvars samband med feodalpartiet är bekant, förtroligt förklarat sina landråd i kammaren, hvilka utgöra majoriteten, att fastighetsbevillningen är för honom en öppen fråga, likasom grundskatten. Med andra ord, den af finansministern föreslagna fastighetsbevillningen bekämpas i hemlighet af inrikesministern, på grund af feodala skäl. Venstern har naturligtvis ingenting deremot, och sålunda skall, tack vare denna koalition, lagen sannolikt falla, men hr v. Bodelschwing, en af de odugligaste ministrar Preussen någonsin haft, likväl qvarblifva i sitt embete, på detsaken icke måtte få sken af att han blifvit störtad genom kammaren, hvilket skulle göra ett konstitu