Aftonbladet – 11 februari 1857, sida 2

en af sina godmodiga, uthållande skrattsalfvor, i det hela hans gamla kropp skakade :ochtårarne strömmade utför hans kinder af bara idel munterhet; ; Hvad kommer åt dig, Tiff? frågade Fanny. Åbh, miss Fanny, Tiff vet nog, han! Tiff vet skälet hvarföre ni inte vill farå till deras Camp-meeting ;Tiff såg det i ert välsignade lilla. anlete; ho, ho, hol! Miss Fanny, ni är rädd att de skola ta gamle Tiff för er mammy, ho, ho, ho — för er mammy! Och Teddys med, och Lillens, Gud signe hans unga själl Ock den gamle mannens knotiga kropp skakades åter af en ny skrattsalfva. Ser jag ut för det, jag, miss Fanny? Du Gud — ni fattiga lilla lam — kan inte hvar: menniska: sej att ni med era små hvita händer är en infödd lady? Var inte rädd för det, ni mitt socker! 3 Jag vet att det var enfaldigt af mig,, sade Fanny; men dessutom tycker jag inte om, att de kalla oss för det fattiga hvita patrasket b sAck, barn, det är bara de der ohyfsade negrerna! Miss Nina är alltid god emot er, hon, och talar så vackert sen! Ser ni, det skulle ni lägga på minnet, miss Fanny, och bjuda till att tala lika vackert som hon. Jag är mäkta rädd, nu sen er mammy är borta, att ni skall ta till och börja tala sådant der dåligt negerspråk söm jag. Kom ihåg, att ni inte får lära er att tala som gamle Tiff, emedan, ser ni, unga ladies och: gentlemän icke få tala som simpla negrer. Och kom ihåg hvad jag säger, att det är bara negrerna: och det fattiga hvita patrasket som tala så, Enda skilnaden ör, att de hvita äro afundsjuka, emedan negrerna ändå veta hvad ett fint språk vill säga, och det veta inte de. Bevareoss, barn, gamle Tiff vet nog hvad ett fint språk vill säga, han. Har inte han bört de förnämsta ladies och gentlemänilandet tala? Men han behöfver inte möda sin tunga med att tala så fint sjelf, eftersom han inte är annat än en simpel neger. Tifftycker om sitt eget språk — det ör godt nog åt Tiff; Tiffs språk är som det vore klippt och skuret åt honom, skall, jag sägajer. Men se, inte du