Aftonbladet – 11 februari 1857, sida 1

nes mera sann religion i ärliga lekmäns bröst in som finnes inmurad bakom Presörskeper vita kragar; och Hvarföre då: icke uppe iktigt visa den? Inte för: det jag har någöt smot, presterna — långt derifrånn, fortfor ontel John. Hyggligt folk nog — stela af sig ara och. kalla inte saker och ting vid sina irliga namn. Tala ideligen om aflögning och relgelse och uppbyggelse och dylikt; men jäg tycker i alla fall om dem. De ärö upprikiga. Jag fruktar bara att ingen af dem vill ge mig något hopp om himlen;, barå för det jag busar. ut med en ock annan litet ed då och då. Men när man tar negrerna och uppsyningstnännen och det hvita patrasket i bes räkning, så äro, sanningen att säga, mina för: hoppningar på himmelriket f-n så kringskurna: Och skulle jag också dö på kuppen, så kan jag inte låta bli att svära litet då och då. De fäga att det är oförlåtligt; mön sannörli? gen Kätiner jag mig icke mera kiltiigt sin Had, när jag släpper ut en ed, än näf jag Håkler inne med den: c Mr Gordon, sade tant Maria, besinna då hvad ni säger. i I Min vän, jag besinnar. Jag besinnar jemt och .samt. Jag gör aldrig annat än besinnar, utom, som sagdt är, en och annan gång då den der andra får makt med mig. — Öch hör på, mrs Gordon, låt oss ha allting i ordning er hemma, i-fall. någon :af presterna skulle vilja dröja hos oss en vecka eller så, och vi kunde . ställa om några ::bönesammankomster och. annat.i deras kram; Jag visar dem gerna all uppmärksamhet. Vårt hus. är alltid i ordning, mr Gordon, sade tänt Maria och rätade på sig. Ja, ja, det har jag aldrig tviflat på. Jag menade bara några små extra förberedelser — litet slagtande af den feta kalfven och mera sådant. Nån, sade Nina, begifva vi oss af i morgon då?n . i Man ur huse,, svarade onkel John,