egen hand i allt hvad till affärer och ekonomi hörer. Det är äfven en annan sak, som ej borde förgätas af dem, som förespå så olyckliga följder af qvinnokönets svaghet uti ifrågavarande hänseende, om det finge rättighet att sjelfmyndigt disponera öfver sin förmögen: het. Det anstår nämligen karlarne illa att, såsom skäl hvarföre man ej bör medgifva qvinnan myndighet, åberopa en svaghet, för hvars skull de sjelfva säkerligen förslösa långt mera, än händelsen någonsin skulle vara med qvinnorna, om dessa vore i samma ställning alt kunna fritt disponera öfver hvad de egde. Eller är det kanske någonting ovanligt, att karlarne på qvinnor ofta af föga akt-. ningsvärd beskaffenhet tillsätta en betydlig del af hvad de ega, ja ruinera både sig sjelfva och andra? Med sådana exempel för ögonen gjorde -man rättast uti att icke, såsom skäl emot qvinnans myndighet, åberopa hvad som i lika och högre grad kunde åberopas såsom skäl emot mannens egen. et är ännu en omständighet, hvarpå vi ville fästa uppmärksamheten, emedan den i betydlig grad bidrager att stadga omdömet i denna sak. De flesta torde nämligen, då frågan om qvinnans myndighet förekommer, förnämligast hafva sina tankar fästade på mindöriteten af könet, nemligen den del deraf som tillhör de s. k. bättre klasserna. Men det är bland dessa som man företrädesvis påträffar, visserligen å ena sidan det fina skick och de vackra talanger, som utmärka den bildade qvinnan framför qvinnan af folket, men å andra sidan just de lyten, såsom bristande håg för allvarlig och nyttig sysselsättning, ytlighet, fallenhet för flärd och nöjen, so..: i vissa skribenters ögon göra qvinnokönet i allmäfihet mindre skickligt att sjelf handhafva sina ekonomiska angelägenheter. Orsaken till denna olikhet kunna wvi, trots hr Ernst Ludvig konsorter, icke finna i något ann:t än den uppfostran som kommer de så kallade bättre klassernas qvinnor till del, en uppfostran, som till arten och syftet är af alldelss motsatt beskaffenhet mot den; som användes för ungdomen af det andra könet. Hos de ringare klasserna deremot, hos den egentliga massan af folket, är den ringa undervisning som -bestås, af ungefär enabanda beskaffenhet för båda könen; och ovedersägligt torde väl också vara att, i afseende på praktiskt förstånd och förmåga att sköta sig, som det heter, skilnaden mellan mannen och qvinnan der är vida mindre än bland de så kallade bildade, ja så ringa, att den omöjligen kan anföras som skäl för mannens uteslutande rätt att vara myndig: Eget är det emellertid härvidlag, att just de personer, som högljuddaåst tala emot qvinnans myndighet, på grund af hennes bristande sinne för nyttig verksamhet och praktisk duglighet, vanligen äro de, som ifrigast motsätta sig sådana reformer i hennes uppfostran, som hafva till ändamål att vända hennes håg och tankar åt en nyttig, allvarlig sysselsättning och sålunda just afhjelpa de brister, hvilka man hufvudsakligen åberopar såsom skäl emot hennes myndighet. — nm —