OR RI TS EA I een EA KUEPIBURB RUAG invaggade sig 1 föreställiagen om den europeiska fredens orubblig)het, fästade man härvid ringa vigt; men under nuvarande förhållanden och då nationalförsvaret är och måste vara ett af de angelägnaste föremålen för fosterlandsvännens deltagande, torde nationens uppmärksamhet och intresse med allt större liflighet vända sig åt detta håll och anmärka de brister och lyten, som här föreGrnas. — Under rubriken Ånnu några ord om -Qvinnans myndighet innehöll Svenska Tidnin:gen nyligen. en insänd artikel, meddelad henne af pen aktad insändare och hvilken hon ansåg sig böra förorda till sina läsares uppmärksamhets. Såväl i följd af denna rekommendation, som derföre att nämde insändare uppträder för satt låta höra vetenskapens omdöme i denma tvistefråga, och derigenom naturligtvis göwa slag i saken, anse vi css böra med några ord omnämna ett så vigtigt dokument, innan det röner, samma öde som vanliga ovetenskapliga tidningsartiklar, nemligen att öfverlemnas åt glömskan. Insändaren säger, att ehuru denna fråga såväl offentligen som enskildt dagligen och alltid med stort intresse diskuteras, torde likväl striden derom ännu få anses såsom långt ifrån utkämpad : de olika meningarne hafva ännu knappast närmat sig hvarandra; ännu mindre -kunna de sägas hafva förenat sig imågot gemensamt resultat.s Att de icke förenat sig om något gemensamt resultat, må nog ega sin riktighet; men att deraf sluta till att striden, d. v. 8. diskussionen, icke skulle vara utkämpad, torde vara något förhastadt. . Denna fråga befinner sig nämligen, enligt vårt förmenande, numera på den ståndpunkt, att allt väsentligt som derom kan sägas redan blifvit sagdt, och att hvad som derom ytterligare kan komma att ordas blir mer eller mindre ett upprepande af det redan sagda. Vi styrkas i denna åsigt ytterligare deraf, att till och med denne insändare, trots hans uppträdande å veten:skapens, vägnar, väl presterat åtskilligt enfaldigt pjoller, men deremot i sak icke det ringaste, som icke förut redan blifvit sagdt. Det enda i insändarens artikel, som möjligen kan komma under rubriken vetenskapligt, d. v. s. det som angår olikheten i mannens och qvinnans väsende, är nämligen icke mera hvarken nytt eller djupsinnigt än att, om vi icke amissminna oss, till och med hr Ernst Ludvig xedan sagt det, eller ätminstone kunnat säga det. Ty insändarens hela vishet i detta hänseende reducerar sig dertill, att mannen har mera förstånd, qvimnan mera känsla. Detta känner nu hvar och en utantill; ej heller ämna vi bestrida, att så i allmänhet förhåller sig. Vill emellertid någon veta, hvaruti detta plus af förstånd å mannens sida egentligen består, så är insändarens mening, att det är mannens praktiska förstånd eller klokhets, som qvinnan saknar. Men då det derjemte i slutet af artikeln heter, att qvinnan ej eger hufvud för vetenskapliga. studier, att hom sålunda saknar hvad man kallar abstrakt förstånd, så vore det onekligepv. intressant att få veta, hvaruti det der återstående förståndet, som fallit på qvinnans lott, egentligen består. Vi frukta att, trots insändarens obestridliga fiffighet i konsten att svänga sig med ord och fraser, det blir. honom tämligen svårt att på ett nöjaktigt sätt besvara denna fråga. Det täcka könets oduglighet för all vetenskaplig sysselsättning är för öfrigt en sak, :som insändaren gör sig mycket omak att bevisa, och på det att denna oförmåga må blifwa ännu ytterligare konstaterad, framkommer han med ett förslag, som det vore skada att icke gifva så stor offentlighet som möjligt. Han föreslår nämligen att rikets ständer måtte anslå ett årligt belopp af 10,000 rår -bko till inrättande af ett slags qvinliga högskolor, der de stu.derande uteslutande skulle utgöras af qvimaor. Enda afsigten med hela denna inrättning skulle, märk väl, icke vara någon av.nan, än att genom de resultater, som derimenom erhölles, bevisa alla i gemen, men det täcka könet i synnerhet, att detta sistnämda iicke har något hufvud för vetenskaplig sysselsättning. Vi förmoda, att de detvederbör icke skola försumma att tillgodogöra sig en så ljus id. För vår del vilja vi blott fråga: hvad i allsverlden har qvinnans oduglighet för vetenskaplig sysselsättning att göra med frågan om bennes rätt att blifva myndig? Behöfver man då nödvändigt vara en vetenskapsman för att kunna sköta sina affärer? I sådant fall vore det blott insändaren och de öfriga lätt räknade vetenskapsmännen, som skulle slippa att stå under förmyndare. Det skulle leda till en alltför stor vidlyftighet att fullständigt genomgå och besvara alla de mer eller mindre ytliga och enfaldige skäl denne insändare förebringar för att styrka rättmätigheten af att qvinnokönet i dess helhet fortfarande förblifver i omyndighetstillstånd; det torde ej heller vara behöfligt, efter de prof wi ofvanför meddelat på denne författares sätt att resonnera, hvilket ingalunda motsvarar hvad man haft skäl att vänta af den, som om sig sjelf förklarar, att han talar endast till psådana, som äro vana att tänka (!) innan de fälla sitt omdöme. Vi upptaga blott dem af insändarens skäl, hvilka antingen ega åtminstone något sken af sanning för sig, eller som vånligen äfven af andra pläga åberopas såson hufvudargument emot qvinnans myndighet. Sålunda förekommer äfven hos insändaren det vanliga inkastet, att om qvinnan erhölle rättighet att sjelf råda öfver sin egendom, skulle hon utsättas för en mängd EA bedragare. som komme att spekulera på hennes svaghet, för att på den vägen åtkomma hennes förmögenhet. Är då denna förespeglade våda verkligen så stor? Tror man, att det blefve mera svårt då än nu för qvinnan att genomskåda sådana tillbedjare, hvilkas hufvudsakliga syftemål är att komma åt hennes förmögenhet? Att sådant en och annan gång skulle lyckas, vilja vi icke bestrida; men hafva vi icke under , nuvarande förhållanden ganska många exempel på dylika spekulationer, som ganska wil Ivankag tfrata All. Frun FL Ne RR