De brukade inbilla sig der uppe, erna hos oss aldrig gjorde annat än lågo på sina hvilsoffor dagen om, men jag 8 de em, jag, att det bedrogo de då på.n e I Dina omsorger tyckas åtminstone ic tryckt dig särdeles,, sade onkel John. i;De komma nog att göra det, om icke. ni oppför er bättre finkel John. Att hålle eristyr ät nog för att alldeles uttrötta enfmenniska.n i Jag ville önska, att vissa somliga en gång tröttnade dermed, sade onkel John, med en skalkaktig blick på sin fru. För min del, sade tant Maria, skulle jag sannerligen vara glad att bli af med mina negrer. Ibland tycker jag lifvet är en sådan börda, att jag är färdig att önska, det jag vore både död och begrafven., Åh, säg icke så, mamma lillan, inföll onkel John; lu, som fått på din lott en så förträfflig make, som befriar dig från alla lifvets omsorger. ör iHvad är det jag ser! utropade Nina och tittade ut ät allen.. Sannerligen är det icke gamle Tiff, som kommer der med sina barn I Hvem är det?, frågade tant Maria. Åh, ban tillhör en af de der eländiga hyita familjerna, som slagit ned någonstädea i skogarne bär — usla och ömkliga varelser; jr Nina har fått i sitt hufvud, att hon skall tiga dem under sina vingars skugga. i Goördonska blodet droppe för droppe ! sade tant Maria, då Nina sprang ned för att möta iff; alldeles som det vore hennes onkel sjelf. sSe så, mutter lilla, tyst nu, åntars sqvallrar jag ur skolan, inföll mr Gordon. Såg jdg dig kanske icke packa in en bel korg full åt det der folket, som du grälade på mig försatt jag hade tagit in? Grälade, för Gordon? Jag grälar aldrig Jag ber ora ursäkt — som du förebrådde mig. (Forts. följer). i ha