de unga damerna vid allt detta 2, . Det tyckes mig, Nina, som hade du åtminstone. icke persönligen inhämtat något särdeles af de der rig vanorna. Åh, hvad det beträffar, så arbetar jag i itt kall, sade Nina; det vill säga att upplysa gamla tröga, sömnaktiga herrar, som aldrig satt foten utom slafstaterna och icke inna någonting om verlden. Jag kommer söm en missionär till dem, och sannerligen är icke idet arbete nog för mig. Det får jag då säga, inföll tant Maria, att nog är jag lika mycket slaf som någon af de fattiga hvita och negrerna till på köpet. Det finnes icke en själ ibland hela skocken der hemma, som besvärar sig med att hafva minsta omtanke hvarken. om sig sjelf eller sina barn, eller någonting, mer än jag. Det var väl ingen pik åt mig. det der? sade onkel John och höjde på axlarne. Jag måste tillstå, att du är lika oefterrättlig:som någon af de andra, sade tant Maria. Se der, der ha vi det! utropade onkel John. Det säger jag, att nästa gång vi få en predikant hit ut; så skall. jag ha honom att gifva oss en föreläsning om en hustrus pligter.x g 3 Mannens också, jag ber ! inföll tant Maria. Gör det, sade Nina. Jag skulle gerna vilja hafva en liten lektion på förhand. Nina hade, såsom ofta, tänkt högt. Onkel John kastade en illparig blick på Clayton. Nina kunde: ej åte-kalla orden.-Hon rodnade djupt och fortfor, hastigt ombytande ämne: I alla händelser vet jag då; att tant här har mycket mera svårigheter att bekämpa inom sitt hushåll, änfruarne der åppe i norden. Pengarne som skorna kosta, hvilka hon nöter upp bara med att springa i hälarne på sina slafvar, för att hålla dem till arbete, skulle der räcka till att lega folk för att uträtta